oscar wao

Nu var det så länge sen jag bloggade att jag har glömt bort hur man gör och det var så länge sen jag läste de här böckerna att jag har glömt bort vad de handlade om, men jag ska göra ett försök att skriva nåt i alla fall.

Förra sommaren var jag läsarrepresentant i Stockholm Läsers bokjury och blev så besviken på hela bokbranschen och allt det jag romantiserat de senaste åren att jag helt tappade lusten till det här projektet. Ungefär samtidigt började jag jobba deltid som frilansare i undertextning och all min lediga tid försvann. Jag läste ingenting annat än tv-manus under ett halvårs tid. Men det var faktiskt jätteroligt, fast lite för dåligt betalt för att det skulle vara värt det i längden. Nu är jag tillbaka på mitt vanliga heltidsjobb och, något oväntat, gravid för tredje (och på riktigt sista) gången.

Igår väcktes plötsligt blogglusten igen och jag började läsa Ecuador-boken som står näst i tur och idag är jag hemma och vabbar och tänkte skriva ett inlägg. Ambitionsnivån är dock inte så hög, jag gör det här i min takt och har redan från början varit inställd på att det kan ta en 20 år sådär…

Val av bok

Oscar Waos korta förunderliga liv läste jag mycket om när den kom ut och sen fick jag boken av en kompis mamma, så den har jag sett fram emot att läsa.

Junot Díaz är född i Dominikanska republiken, men uppvuxen i USA och skriver på engelska, så det kanske är ett tveksamt fall. Men boken behandlar den dominikanska historien och jag bestämmer att den räknas.

Som komplettering läste jag också Bockfesten av Mario Vargas Llosa som handlar om den dominikanska diktatorn Trujillo. Den fick jag i julklapp av min pappa efter Vargas Llosas nobelpris och den har jag också sett fram emot eftersom jag tycker mycket om Vargas Llosa.

Oscar Waos korta förunderliga liv

Problemet med den här boken är att det tog mig jättelång tid att läsa ut den, trots att den kändes lättläst och kul. Díaz språk blir dock lite tröttsamt och jag kom aldrig riktigt in i boken, fick inget flyt, och när jag då läste så långsamt blev jag tvungen att varje gång på nytt sätta mig in i vem som var vem utan att riktigt lyckas och allt kändes bara mystiskt… Jag tror att läsupplevelsen hade blivit mycket bättre om jag hade läst boken i ett svep. Det blev ingen favorit för min del, men jag tror att det mer beror på mig än på boken. Oscar lever dock kvar i mig, kanske för att jag höll på med boken så länge, så på så sätt var den väldigt lyckad.

Boken handlar om Oscar som växer upp med sin mamma och syster Lola i New Jersey. Oscar är överviktig och gillar rollspel och har det inte så lätt med tjejer och kompisar. För att man ska förstå Oscars bakgrund och varför han till slut agerar som han gör växlar berättarperspektivet mellan Oscar (vars historia berättas av hans f.d. rumskompis), Lola (som berättar i jag-form) och deras mamma Beli (berättas i tredje person). Belis historia utspelar sig på Dominikanska republiken under Trujillo-eran och både Lola och Oscar reser till Dominikanska republiken så man får veta mycket om landet. Dessutom innehåller boken många fotnoter som ger bakgrundsfakta till dominikanska fenomen, t.ex på s 22:

På fyrtio- och femtiotalen var Porfirio Rubirosa – eller Rubi som han kallades i tidningarna – den tredje mest kända dominikanen i världen (först kom Den misslyckade boskapstjuven [Díaz namn på Trujillo/bloggarens anm], sedan självaste Kobrakvinnan, María Montez). Rubirosa var en högrest och intagande snygging vars “enorma fallos orsakade stor förödelse i Europa och Nordamerika”; han var själva kvintessensen av en jetsetande racerbilskörande polobesatt playboy, en representant för trujillatons “glada sida” (för han var tvivelsutan en av Trujillos mer välkända underhuggare). /…/

Jag gillade fotnoterna som gav mig lättsmält information om dominikansk kultur. Boken är perfekt om man vill lära sig mer om dominikansk kultur, kanske särskilt den kultur och det arv som dominikanska invandrare i USA ser som sin. De olika berättarperspektiven gjorde mig dock en aning förvirrad och då vissa teman (som att Trujillo kräver att få en lojal medarbetares dotter för en natt) kommer igen även i Bockfesten visste jag till slut inte vad som hade hänt vem.

Boken är väldigt rolig emellanåt, för Junot Díaz har en rolig berättarstil, men det kan ibland bli lite för mycket av det goda och man skulle önska att han kunde låta de mer allvarliga och hemska sakerna som händer få tas på riktigt allvar.

Bockfesten

Bockfesten

Bockfesten handlar om en nära medarbetare till Trujillo, vars dotter Urania återkommer till Dominikanska republiken efter att ha varit borta under lång tid. Genom tillbakablickar får man till slut veta varför hon har varit borta så länge och varför hon är så arg.

Även i denna bok växlar berättarperspektivet – mellan Urania, Trujillo och en grupp sammansvurna som ska utföra ett mordattentat på Trujillo. Bland de sistnämnda har jag lite svårt att hålla reda på vem som är vem, men det känns inte som om det gör så mycket.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken, den är välskriven och svår att lägga ifrån sig, man vill veta hur attentatet ska sluta och hur det ska gå för Urania. Det är också en fin beskrivning av Dominikanska republiken, ett land jag aldrig har besökt. På s 458 beskrivs en bilresa genom huvudstaden Santo Domingo av Urania:

Hon koncentrerade sig snarare på de urgamla husen som stod vidöppna och visade sitt innanmäte, och på familjerna som hade kommit ut på gatan – gubbar och gummor, ungdomar, barn, hundar, katter och rentav papegojor och kanariefåglar – för att få kvällssvalka efter en het dag och prata i sina gungstolar, pallar och bänkar, på tröskeln till sina hus eller på de höga trottoarkanterna, så att huvudstadens gamla gator förvandlades till ett väldigt kafferep, en gårdsfest eller ett folknöje inför vilket bara ett fåtal förblev alldeles likgiltiga där de satt som fastskruvade vid sina bord, upplysta av lyktor eller ljusstakar, i grupper om två eller fyra – alltid män, alltid äldre – och spelade domino.

Juno Díaz är dock inte helt nöjd med Vargas Llosas historiebeskrivning, förstår man i Oscar Waos korta förunderliga liv. I Bockfesten beskrivs t.ex. Trujillos efterträdare Balaguer som en sympatisk person, vilket Díaz bestrider i Oscar Waos korta förunderliga liv (s 102):

Under trujillatons dagar var Balaguer bara en av El Jefes mer effektiva ringvålnader. Mycket har sagts om hans intelligens (han imponerade i alla fall stort på Den misslyckade bokskapstjuven) och om hans asketism (när han våldtog småtjejer gjorde han det i skymundan). Efter Trujillos död tog han över det dominikanska projektet och styrde landet…

Nästa land

Det blir inte mer än såhär idag, så att jag äntligen kan lämna Dominikanska republiken och bokstaven D bakom mig och gå vidare till nästa land och bokstav, nämligen Ecuador och bokstaven E. Boken jag har börjat på verkar inte vara någon bladvändare, så förvänta er inga snabba uppdateringar. Winking smile

Annonser

jordglob2

Hela den här bloggen är väl snarast en världsutmaning, men nu hänger jag i alla fall på Feministbibliotekets världsutmaning, då det passar ganska bra in i mitt eget bloggande.

Utmaningen är att läsa en författare från varje världsdel. Feministbrud ska såklart bara läsa kvinnliga författare, för mig blir det vad jag har i bokhyllan och som jag planerat att läsa fram över, så tyvärr bara EN kvinna (jag skäms).

Förhoppningsvis kan det här tagga mig att bli lite snabbare på att läsa och blogga!!

De här böckerna tänkte jag läsa:

Europa

Nora Nadjarian Ledra Street (Cypern)

Asien

Mo Yan Vitlöksballaderna (Kina)

Afrika

Abdourahman Waberi Passage of tears (Djibouti)

Nordamerika

Junot Diaz Oscar Waos korta förunderliga liv (Dominikanska republiken/USA)

Sydamerika

Mario Vargas Llosa Bockfesten (Peru)

Oceanien

Lloyd Jones Mister Pip (Nya Zeeland)