Huasipungo

Plötsligt händer det. Jag läser världens tråkigaste bok på bara ett par veckor och bloggsuget är kvar… Det här är inte min mest genomtänkta, välbearbetade text, men jag försöker bli lite snabbare för att inte ta död på lusten, så jag hoppas det är läsligt ändå.

Val av bok

Jag hade svårt att hitta översatt litteratur från Ecuador och gick till slut efter en lista jag hittade på Wikipedia. Av de böcker som nämns där hittade jag Huasipungo  av Jorge Icaza på Adlibris och köpte den. Författaren kommer från Ecuador och boken handlar om indianer i Ecuador. Den passar perfekt, men ändå hade jag gärna valt nåt annat…

Huasipungo

Huasipungo är en socialrealistisk roman från 30-talet som skildrar situationen för Ecuadors indianer. Det resulterar i tvåhundra sidors elände och misär och är näst intill olidligt att läsa. Jag hade aldrig läst boken om det inte vore för det här projektet. Ändå vill jag inte säga att den var dålig. Det var misären som gjorde den jobbig, inte språket. Sen kan jag väl tycka att en mer sammanhållen intrig hade hjälpt.

Boken handlar om Don Alfonso Pereira som hamnar i ekonomiskt trångmål. Han blir tvungen att lämna Quito och flytta ut till sin hacienda i djungeln för att förbereda marken för amerikanska kapitalister som letar olja. Till marken hör de indianer som bor på den under slavlika förhållanden och vi får följa en av dem, Andrés Chiliquinga. För honom, och de andra indianerna, försämras livet svårt av Don Alfonsos ankomst till byn och det blir tidigt tydligt att det inte finns någon utväg eller frälsning för dem. Ingenting kommer att bli bättre.

Don Alfonso är en vidrig våldtäktsman. Chiliquinga är en ganska elak hustrumisshandlare, han med. Ingen person över huvud taget framstår som särskilt sympatisk, utan de är mer eller mindre ömkansvärda allihop. Det är förvisso förståeligt att våld föder våld i ett sånt här samhällssystem och det skapar verkligen en känsla av hopplöshet. Icaza beskriver Chiliquingas känslor och agerande så att man faktiskt förstår honom (men verkligen inte ursäktar honom) och det tycker jag är skickligt:

His woman, a refuge in his memory, the warmth of pleasure of the mattress, was there; nothing had happened to her; she hadn’t betrayed him; she hadn’t been violated. And in spite of the truth of her excuse, in spite of its obviousness, the morbid urges that he felt inside – a desire to sate his passion with bites and blows…

Ni får gissa hur scenen slutar och hur boken slutar, men (utan spoilervarning för det här är uppenbart från början) de lever inte lyckliga i några av sina dagar.

Ecuador

Romanen utspelar sig i byn Tomachi, som såvitt jag förstår är en fiktiv by. På Wikipedia läser jag dock att Icazas morbror hade en hacienda i provinsen Chimborazo, där Icaza tillbringade en stor del av sin barndom. Där lär han också ha fått upp ögonen för indianernas svåra situation.

Quito skildras alldeles kort i början och verkar vara en välmående stad, åtminstone i jämförelse med eländet i djungeln. Livet på haciendan däremot har inga ljuspunkter, djungeln är bara varm, blöt och sjukdomsframkallande, utbudet på varor är minimalt och allt är lite ruttet på nåt sätt.

Det politiska systemet får jag ingen uppfattning om, men det verkar vara ett hierarkiskt samhälle där ett fåtal jordägare suger ut resten av befolkningen. Det här skrevs ju på 30-talet, så jag hoppas verkligen att det har blivit bättre sen dess. På Wikipedia läser jag dock att indianerna fortfarande är fattiga och att landet styrs av den spanskättade godsägande överklassen. Låter som att det finns förbättringspotential… Sad smile

I Bernard Dulseys introduktion till min engelska översättning från 1963 skriver han:

The conditions portrayed in his work still largely obtain, as any recent visitor to Ecuador can testify. Even in the last decade there have been advertisements in Ecuadorian newspapers for the sale of haciendas with the peons [peasants] included!

Dulsey skriver också att Ecuador har en hög andel indianer. Det verkar stämma även idag: enligt Wikipedia tillhör ca 25 % av Ecuadors befolkning ursprungsbefolkningen medan 65 % är av blandat ursprung idag. Att jämföra med Argentina där 97 % av befolkningen är av europeiskt ursprung. Det jag då, mycket naivt, undrar är: varför gör de inte uppror och kastar ut européerna? I Huasipungo försöker de, och det går inte alls bra. Men ändå, i slutändan var det bara en ängslig slavdrivare i haciendan mot ett stort antal illabehandlade indianer. Det ÄR svårt att förstå.

För en gladare, om än märkligare, bild av Ecuador kan jag rekommendera den gamla 90-tals klassikern Ecuador av Sash!

Nästa land

Efter tre latinamerikanska böcker är det nu dags för tre afrikanska innan vi återvänder till regionen. Först ut är Egypten som jag redan har läst flera böcker ifrån, men jag har också en del väntande i bokhyllan, så det blir sannolikt något nytt som presenteras på bloggen.