Picture 034

Val av bok

Brunei tillhör ett av de klurigare länderna hittills – det var mycket svårt att hitta översatt litteratur från detta land. Andra svåra länder har varit Armenien (3,2 miljoner invånare, enligt Wikipedia), Andorra (71 000 invånare) och Bahrain (700 000 invånare). Är det så enkelt – litet land, färre stora författare, mindre översatt litteratur? I Armeniens fall kanske det också handlar om att det är ett litet språk med få översättare (vilket inte torde gälla för övriga nämnda)?

Från Brunei hittade jag dock en bok som skulle kunna platsa i mitt projekt – prins Mohamed Bolkiahs memoarer Time and the river, men den var dyr och jag skulle behöva beställa den från Singapore, så när jag efter idogt letande hittade en samling sagor från Malaysia, Singapore och Brunei på Amazon, så slog jag till på den istället. I efterhand ångrar jag mig lite, för avsnittet från Brunei visade sig vara väldigt tunt och jag är inte van vid att tolka sagor… Men, men jag får göra ett försök.

För att kompensera för det magra materialet har jag också läst Anthony Burgess Devil of a state, som utspelar sig i Brunei. Den boken hittade jag på ett antikvariat i Stockholm.

Kort om Brunei

Det enda jag visste om Brunei innan jag började läsa var att det är en diktatur (kungens kända uttalande) och att sultanen är väldigt rik. Sedan hade jag en vag uppfattning om landets placering på kartan (Sydostasien) och att det är ett muslimskt land. Allt detta visade sig faktiskt stämma, men jag har känt mig nödgad att utöka kunskaperna något. Nedanstående fakta härrör från Jane’s.

I Brunei tillhör ungefär 66 % den malajiska folkgruppen, ca 16 % är kineser och 6 % tillhör ursprungsbefolkningen. Det är den malajiska folkgruppen som styr. Det officiella språket är Brunei malaj och statsreligionen är islam. Ca 13 % är emellertid buddhister och 10 % är kristna. Landets fullständiga namn är Brunei Darussalam, vilket betyder islams land.

Landet ligger på norra Borneo, är delat i två delar och har ca 357 000 invånare. Båda delarna har kustremsa och omges i övrigt av Malaysia. Landet är en tidigare brittisk koloni. Huvudstaden heter Bandar Seri Begawan.

The singing top av  Margaret Read MacDonald

Boken jag har läst (eller snarare läst delar av) heter The Singing Top och är sammanställd av folkloristen Margaret Read MacDonald. Hon återberättar här sagor som hon har samlat in från Borneo och Malaysia.

De flesta sagorna i boken tillhör den malajiska sagotraditionen, skriver Read MacDonald i förordet, men i introduktionen till kapitlet om Brunei står att sagan (det rör sig dock om fyra sagor) kommer från dusunfolket. Vid två av de fyra sagorna står det sedan angivet att de är från dusunfolket i Brunei, medan det vid de andra två bara står “från Brunei”. Jag tolkar det som att två sagor kommer från dusunfolket, nämligen The dollarbird and the short-tailed monkey och Dayang Bongsu and the crocodile, och två från den malajiska majoriteten, The king of the mosquitoes och Si Perawai, the greedy fisherman, men jag är inte helt säkert på att det är ett korrekt antagande. Några ord om varje saga följer nedan.

The dollarbird and the short-tailed monkey. Den här sagan handlar om hur en fågel och en makak blir osams när de båda vill sova i samma träd. Apan plockar fågelns fjädrar och fågeln blir så arg på apan att den lämnar Borneo, samtidigt som den skriker på Gud att straffa apan genom att döda alla träd. Det gör Gud och på så sätt får djuren inget kvar att äta. Till slut finns det bara två djur kvar av varje art och djuren bestämmer sig för att hämta tillbaka till fågeln för att rädda situationen. Flera djur försöker sig på att simma över havet, och till slut lyckas en fjäril. Fågeln går med på att komma tillbaka och ställer allt till rätta, men stannar inte kvar. Från och med nu kommer han bara i augusti, efter regnperioden, för att njuta av blommorna och frukten.

Sagan känns som en klassisk berättelse om hur något fenomen uppstått (här flyttfåglar), liksom till exempel Kiplings Just så-historier. Det jag lär mig om Brunei är väl lite om deras fauna.

Dayang Bongsu and the crocodile. Den lilla flickan Dayang Bongsu fångas av en krokodil. Medan krokodilen gör i ordning hennes “hem” under vattnet försöker flickan fly. Hon ber olika djur att hjälpa henne, men hon är för tung. Till slut får hon hjälp av en apa, som drar in henne till stranden med hjälp av sin svans. En lus får under tiden personifiera Dayang Bongsu, så att krokodilen inte hinner förstå att hon är borta.

The king of the mosquitoes. Den här sagan är mer intressant. Den handlar om två systrar: Aminah och Rokiah. Aminah är alltid sur, medan Rokiah är hjälpsam och vänlig. När systrarna ska samla palmblad en dag besväras de av mygg och Rokiah ber myggen snällt att lämna dem i fred. Hon blir då förd till myggornas kung för att framföra sin önskan. Kungen är väldigt otäck, men Rokiah behandlar honom vänligt och respektfullt ändå. Som belöning får hon en skatt. Aminah vill också ha en skatt och tvingar myggorna att även föra henne till myggkungen. Hon kan dock inte dölja sin avsky och beter sig respektlöst, vilket leder till att hennes skatt innehåller giftiga ormar istället för värdesaker.

Här kan man säga något om vilka egenskaper som framhålls hos flickor, åtminstone traditionellt. Vänlighet, respekt och självbehärskning känns som nyckelord. Det här är väl kvaliteter som vi även uppskattar i Sverige, men jag tror inte att det är lika viktigt. Att en myggkung serverar larver till sina gäster tror jag skulle väcka mer förtret än en flicka som uttrycker att hon tycker det är äckligt. Men jag är ingen sagokännare, så ta det med en nypa salt.

Si Perawai, the greedy fisherman. En fiskare får en guldkedja på kroken. Han halar in den och halar in den, men den tar aldrig slut. Trots att en fisk försöker varna honom släpper han inte kedjan och till slut sjunker båten av kedjans tyngd. Den som gapar efter mycket…

Temat i den här sagan känner jag igen från västerländska berättelser. I slutet av boken finns även en del malajiska ordspråk och talesätt (ej specifika för Brunei), varav många går ut på att man ska vara måttlig, modest och inte skryta. Så baserat på det här urvalet verkar det vara viktiga kvaliteter i den malajiska kulturen.

Vet inte om jag ska avsluta med att recensera den här boken på något sätt? Jag har ju inte läst hela och tycker inte att det finns så mycket att säga. Den är vad den utger sig för att vara – en sagosamling. Jag kan inte säga något om urvalet av sagorna, men boken är välskriven och pedagogisk med lite information om varje land. Är man intresserad av sagor är den bra, men jag kan inte riktigt motivera varför man skulle köpa just denna sagosamling på Amazon, istället för en samling av HC Andersen eller Bröderna Grimm i närmsta boklåda.

Devil of a State av Anthony Burgess

Picture 035 

Devil of a state utspelar sig i landet Dunia i Afrika, som dock, enligt bland annat Time och Wikipedia, egentligen är Brunei. Burgess bodde i Brunei 1958 (efter att redan ha spenderat ett antal år i Malaysia – han talade flytande malaj) och skriver väldigt satiriskt om staten Dunia/Brunei och livet som anställd i den brittiska kolonialmaktens tjänst.

Boken handlar om passhandläggaren Francis Lydgate som är fast i Dunia, som han avskyr, samt om två naiva, lustfyllda, lata italienare som bygger en moské (Sultan Omar Ali Saifuddin-moskén) åt kalifen. Alla tre utsätts de för diverse umbäranden, beskrivet i en ganska humoristisk ton. Ett antal andra figurer passerar också förbi: korrupta inhemska byråkrater, elaka brittiska chefer, intrigerande ex-fruar, bonniga australiensiska vägläggare, en trumpen tjeckisk konstnär m.fl. Mot slutet blir boken lite mörkare och flera inslag alluderar på Mörkrets hjärta.

Det är rolig läsning, men samtidigt ganska deprimerande. Ingen är trevlig, ingen har goda avsikter, alla är korrupta, småsinta och egoistiska. Kvinnorna är antingen glada infödda horor eller fula, bittra västerlänningar.

Tja. Rekommendera eller inte? Jag vet inte. Den är ganska intressant, och det är kul att ha läst något av Burgess. Men han har ju skrivit så fantastiskt mycket, så jag skulle nog annars ha valt ett av hans mer kända verk (A Clockwork Orange). Vill man läsa något skönlitterärt om Brunei i översättning, så har man emellertid inte så mycket att välja på och den här romanen är läsvärd. Fast förhoppningsvis är det lite trevligare i Brunei än vad Burgess hävdar.

Övrigt

Två bruneiska webbsidor (båda känns ganska sultanvänliga):

http://bruneiresources.blogspot.com/

http://www.bt.com.bn/

Slutligen, på tal om sagor och bruneisk litteratur, vill jag nämna att det finns ett bruneiskt nationalepos som heter Sya’ir Awang Simawn. Jag har dock inte hittat någon översättning av det.

B-Böcker

Jag har inhandlat alla böcker på bokstaven B nu – det är bara fyra länder kvar. Bulgarienboken har jag redan börjat med och den verkar riktigt lovande. Burkina Faso, som kommer därefter, fasar jag dock lite inför. Det kommer hur som helst att kännas som en lättnad att få börja på ny bokstav snart, har harvat med B så länge utan att komma nån vart… Förhoppningsvis ska detta motivera mig att ta mig igenom dessa böcker i rask takt nu.

Så med hopp om snart återseende!