Picture 010 

Val av bok

Nu har jag raskt läst en bok från Botswana. Den var väldigt lättläst och riktigt bra (äntligen), så det gick fort den här gången. Valet av bok var ganska enkelt: på Wikipedia fanns ett antal botswanska författare listade och när jag läste lite mer om dem fastnade jag ganska snart för Unity Dow. En kvinnlig författare, advokat och f.d. domare i Botswanas Högsta Domstol, som skriver romaner med teman som AIDS, pedofili, kvinnors rättigheter, m.m. Hennes böcker fanns att köpa på Bokus, så det gällde bara att välja vilken jag skulle läsa.

Dow var på bokmässan i Göteborg förra året, så jag hittade en del intervjuer med henne i svenska tidningar. I Expressen säger hon att hon tycker att hennes andra bok är den bästa, så då beställde jag den.

The screaming of the innocent

Romanen kretsar kring ett ritualmord på en ung flicka i Okavangodeltat i norra Botswana. Alla inblandade förstår att flickan har dödats för att skapa traditionell “medicin” åt mäktiga män som vill skaffa sig ännu större makt. Polisen är dock rädd för att reda ut brottet. Dels på grund av det korrupta systemet, som innebär att om mäktiga män ligger bakom mordet kan dessa män också avsätta poliser som utreder brottet. Dels för att männen som begått dådet nu skyddas av verkligt stark trolldom. Polisen skyller därför flickans död på vilda djur och utredningen läggs ner. Fem år senare kommer en ung praktikant till byn där flickan försvann och hittar en låda med blodiga kläder, vilket leder till att gamla sår rivs upp och att fallet åter blir aktuellt.

Det är oerhört spännande och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Man vill veta hur det går, och man känner sig starkt emotionellt engagerad. Själva mordet är fruktansvärt vidrigt och det är plågsamt att läsa om det, men Dow fastnar inte i några blodiga detaljer utan beskriver det hela hyfsat sakligt, vilket jag är tacksam för. Fantasin skapar tillräckligt starka bilder i ens huvud ändå. Ungefär på gränsen till vad som är möjligt att tänka sig över huvud taget…

Bokens brister är att huvudpersonen är lite väl kavat och duktig. Dialogen är väldigt enkel, och det känns bitvis mer som en Kitty-bok än en vuxendeckare. Jag undrar om det är tänkt som en ungdomsbok? Det som talar för denna teori är att Dow presenteras i tidskriften Den hemliga trädgården 4 – Afrika (från nätverket Den hemliga trädgården), som handlar om barnboksförfattare, samt att boken handlar om barn/ungdomar. Emot talar dock den ganska komplicerade handlingen med olika juridiska kringelkrokar och det väldigt brutala mordet. Jag kan inte riktigt bestämma mig…

Jag vill verkligen rekommendera boken och är själv sugen på att beställa fler av Dows böcker. Hon verkar vara en intressant, sympatisk person och jag blir extra nyfiken på hennes övriga böcker efter att ha sett en intervju med henne från bokmässan på UR:s hemsida.

Lärdomar om Botswana

Det är ingen särskilt positiv bild av detta land som målas upp i boken. Korruption, otrohet och maktmissbruk verkar vara vardagsmat. Kvinnor behandlas nedlåtande och verkar ha det svårt att ta sig fram i yrkeslivet. Den inhemska religionen sanktionerar mord, våldtäkter och diverse vidrigheter. Å andra sidan antar jag att folk får en väldigt skev bild av Sverige om deras enda kontakt med landet kommer från Stieg Larssons deckare? Jag inser att bilden jag får av Botswana troligen är mycket orättvis, men jag är också övertygad om att författarens avsikt är att framföra samhällskritik och att det ligger en del i den.

Det som framställs positivt är naturen och de vilda djuren. Safari i Botswana verkar fantastiskt häftigt. Och så de kvinnliga huvudpersonerna förstås. De är otroligt coola och visar stort civilkurage. Även bybefolkningen beskrivs som väldigt starka, vänliga och kloka människor. Det är staten och maktstrukturerna, och männen i dem, som är korrupta och sjuka.

En mer positiv bild av Botswana ges i radioprogrammet OBS, där även Unity Dow intervjuas. Jag lär mig att Botswana ses som en föregångsland i Afrika. Sedan självständigheten 1966 har landet varit stabilt, och sedan man fann diamanter på 1970-talet har landet också haft en god ekonomi med gratis utbildning m.m. Inkomstklyftorna är dock stora, mellan stad och landsbygd och mellan olika etniska grupper. Sanfolket verkar vara mest utsatta.

Religionen i Botswana skulle jag vilja veta mer om. Det som beskrivs i boken är väldigt främmande för mig. De närmsta associationer jag kan göra är till voodoo eller schamanism – skulle gärna lära mig mer men hittar inte så hemskt mycket på nätet. Även statistiken är lite oklar, men jag tror mig förstå att de flesta i Botswana officiellt är kristna. Endast en minoritet bekänner sig till den inhemska religionen badimo, fast många (de flesta?) i realiteten blandar religionerna. Dow påpekar i intervjun på bokmässan att många i Botswana tror på häxdoktorer och att man t.ex. kan bli mäktig genom att begå ritualmord, men att det inte betyder att de tycker att det är bra. Hon gör jämförelsen att hon själv tror att hon kan bli rik om hon rånar en bank, men att hon inte tycker att det vore ett bra sätt att bli rik på.

Övrigt

Böckerna, och filmerna, om Damernas detektivbyrå utspelar sig i Botswana. Dow säger i Expressen-intervjun att hon känner igen beskrivningen av sitt land, även om det är väldigt snällt. Jag har inte läst böckerna, men såg någon av filmerna när de gick på SVT och tyckte den var trevlig.

I OBS intervjuas en vettig person från den oberoende botswanska dagstidningen Sunday Standard, så det kan väl vara ett tips om man är intresserad av dagsaktuell politik.

Annonser