LucyAntigua och Barbuda

Så har turen kommit till Antigua och Barbuda. Eller kanske främst Antigua, eftersom författaren jag har läst, Jamaica Kincaid, kommer därifrån. 93 % av befolkningen bor dock, enligt NE, på Antigua, så det kanske inte är så konstigt. Kincaid har visserligen bott i USA sedan 1965, då hon var 16 år gammal, och säger i en intervju att hon är amerikan, men hennes böcker utspelar sig till stor del på Antigua, så jag tyckte det var godkänt.

Val av bok

När jag kom till biblioteket fanns två av hennes böcker i hyllan: Min mor – en självbiografi och Lucy. Jag valde först den förstnämnda boken, men när jag insåg att den utspelade sig på Dominikanska Republiken (och möjligen för att jag läste att Lucy var den mest lättillgängliga av Kincaids böcker), så gick jag tillbaka och bytte. I boken låg då förresten den lilla ödla ni ser på bilden här. Mycket trevligt! Undrar vem som har gjort den? Jag lät ödlan ligga kvar i boken, så att fler kan få samma gulliga överraskning när de öppnar den! Det är mysigt med biblioteksböcker på det sättet tycker jag. De har en historia.

Omslaget

Om jag ska säga något mer om bilden, så måste jag erkänna att det förvånade mig att man valt en Gauguin-målning på framsidan. Det får mig direkt att tänka på kolonialism, och Stilla Havet. Men så såg jag att även den engelska utgåvan hade en Gauguin på framsidan (fast en annan målning) och så insåg jag att det kanske just var meningen att man skulle tänka på kolonialisering av övärldar. Fast vid närmare eftertanke kan jag ju inte påstå att jag är någon Gauguin-kännare direkt, så det kanske är precis tvärtom… Vi lämnar det.

Lucy

Lucy gavs först ut 1990 och handlar om en ung kvinna, vid namn Lucy, från Antigua, som kommer till New York för att jobba som au pair. Något Jamaica Kincaid själv gjorde när hon var 16 år, så jag antar att boken har självbiografiska inslag.  Lucy har lämnat en ganska problematisk relation till sin moder och försöker nu skapa sig ett nytt liv och lägga det gamla bakom sig.

Lucy är väldigt arg hela tiden, vilket påminner mig om Doris Lessings Martha Quest. Jag har svårt att identifiera mig med den här ilskan, men har kanske lättare att förstå den hos Lucy, som är arg på kolonialismen, på sin brittiska utbildning, på orättvisorna i samhället, som hon själv har utsatts för. I en scen blir hon rasande när hon för första gången i sitt liv får se påskliljor – hon har i skolan fått lära sig en dikt utantill om påskliljor, men har aldrig tidigare sett dem. Och det är ju en förståelig reaktion, samtidigt som jag inte kan låta bli att tycka lite synd om Mariah, kvinnan Lucy arbetar hos, som i all välmening ville visa blommorna för Lucy.

Martha är väl arg på ungefär samma saker, men hon är ju en del av de förtryckande, och jag har lättare att identifiera mig med hennes engagemang, samtidigt som jag tycker att hon är väldigt bortskämd. Inför Lucys ilska känner jag mig lite rädd och skyldig. Jag är ju en av de här personerna som lever i överflöd på andras bekostnad. Och det är alltid obehagligt att bli påmind om det, för man har ju inget försvar… Bara att man inte vet bättre liksom. Samtidigt är ju dessa påminnelser nyttiga och jag tycker Lucy har all rätt att vara arg.

Lucy är också väldigt frispråkig och har ett okomplicerat förhållande till sex. Vilket kanske är det som gör mig mest obekväm av allt i romanen. Jag har läst ett helt temanummer om Kincaid i Karavan (se nedan), men detta nämns endast i förbigående, mer för att poängtera att männen endast har biroller i Kincaids prosa. Jag är medveten om att jag är väldigt pryd, men är det ändå inte lite ovanligt att en ung tonåring har sex med olika män utan att säga sig ha känslor för dem? Lucy beter sig som en man (enligt våra normer, som jag förvisso inte håller med om) – hon är den som utnyttjar dem och inte tvärtom. Jag tycker att det är fantastiskt på ett sätt, men också mycket störande. Lucy är t.ex. avundsjuk på en kompis som har fått betalt av en man för att han skulle stoppa upp ett finger i henne. Det här beskrivs bara som en trevlig historia, och inte alls som ett sexuellt utnyttjande. Även om det är ett barn som fantiserar om detta, som inte riktigt vet vad det innebär, så är det obehagligt att det inte kommenteras. Jag har personligen svårt att tro på det här fria, betydelselösa sexet, och funderar lite kring vad författaren vill säga. Eller så är det bara jag som är uptight och viktoriansk? Fullt möjligt.

Karavan om Jamaica Kincaid

Jag har börjat prenumerera på tidskriften Karavan, som skriver om skönlitteKaravanratur från Afrika, Asien och Latinamerika. Jag kan verkligen rekommendera tidskriften som ofta innehåller noveller, och fördjupande artiklar. Bästa litterära tidskriften jag har läst faktiskt. Nummer 2/2004 är ett temanummer om Jamaica Kincaid, som jag har läst med stort intresse.

Karavan har också givit ut en antologi, Människosaker, med noveller och dikter av författare från ovannämnda regioner. Den riktar sig till gymnasieskolan, men är väldigt trevlig om man är nyfiken på litteratur från andra delar av världen. Snygg grafik och schyssta bilder. Den innehåller en novell av Agualusa, se Angola nedan, och även en novell av Kincaid ur boken På flodens botten. Novellen handlar om en mors förmaningar till en dotter, som först verkar oskyldiga, men i själva verket visar sig handla om hur dottern ska undvika att bli en slampa. Texten är skriven i en enda lång mening, på ett tätt språk, som skiljer sig från det ”enklare” Kincaid använder sig av i Lucy. Tyckte bättre om novellen än romanen, om det nu går att jämföra.

Några intressanta saker som tas upp i Karavan:

– Kincaid föddes 1949 i Antiguas huvudstad St. John’s, som Elaine Potter Richardson. Hon växte upp med sin mor och styvfar och sina tre yngre halvbröder, som modern favoriserade. Kincaid menar dock att modern samtidigt förstörde bröderna, så det var ändå tur att Kincaid var flicka. I Lucy skriver Kincaid att hon längtar tillbaka till den tid då modern älskade bara henne, innan bröderna kom. När Kincaid var sexton år skickades hon till Amerika av sin familj för att tjäna pengar. Kincaid gillade inte detta. ( s 9, 14, 20, 22)

– När Kincaid gick i skolan var landet en brittisk koloni och det brittiska imperiets världsbild lärdes ut i skolan. 1967 blev Antigua självstyrande. 1981 blev landet självständigt. (s 20)

– Litteraturvetare driver tesen att Kincaid jämställer moderskap och moderland i sina verk. Mor- och dotterrelationen påminner om den mellan kolonisatör och koloniserad. Modern såväl som imperiet förväntar sig trohet och tillgivenhet från barnet. I Kincaids böcker utkämpas ett slags krig, där dottern försöker kämpa emot eller fly undan moderns övermakt. (s 8, 9, 20, 21, 34) I Lucy har dottern på egen önskan lämnat sitt land och sin familj och vägrar öppna moderns brev, för att undvika hennes makt.  Moderns roll blir dock uppenbarad genom tillbakablickar på Lucys liv hemma.

– Sjöbohm skriver i sin analys av Kincaids texter att huvudpersonerna är ”solitärer”. Att de aldrig riktigt berörs i mötet med andra människor, utom med modern. (s 24) Det kanske är det som är svaret på min undran om Lucys sexualitet. Hon kanske helt enkelt inte berörs av människor över huvud taget? Fast varför denna dragning till män, om det bara handlar om modern?

En av texterna i Karavan är en litteraturanalys av Diane Simmons, som ursprungligen kommer från World Literature Today. Så vitt jag kan se kan man inte köpa tidskriften i Sverige, men den verkar spännande.

Söderut

Nu ska vi söderut – nästa land blir Argentina. Det kommer att bli en manlig författare igen. Jag tycker att det är tråkigt, men det verkar bli en klar majoritet av manliga författare i projektet. Ska försöka analysera det noggrannare en annan gång, men det var roligt att få presentera en kvinnlig författare den här gången. Kincaid är förresten mycket lättläst och klart läsvärd!