Övrigt


Jag har mycket tid att läsa just nu, så jag hade tänkt försöka göra den här läsutmaningen i år. Kanske blir nåt blogginlägg om det känns relevant.

Hittills har jag klarat av dessa 16 kategorier (har länkat till dem jag bloggat om, övriga har författarens land inom parentes):

a book with more than 500 pages –

Gå inte ensam ut i natten av Kjell Westö (Finland)

a book with a number in the title –

De 7 vuxensynderna av Karl Eder (Sverige)

a funny book –

Med livet framför sej av Emile Ajar (Frankrike)

a book with a one-word title –

Sönderfall av Horacio Castellanos Moya

a book of short stories – Tales of the Tikongs av Epeli Hau’ofa (Fiji – blogginlägg kommer inom kort)

a nonfiction book – Dawit och friheten av Johan Karlsson och Richard Sjöberg

a book from your favorite author that you haven’t read yet –

The emperor av Ryszard Kapuscinski

a book based on a true story –

438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye

a book that scares you –

Städerna inuti Hall av Johannes Anyuru (Sverige)

a book you can finish in a day –

Kunskapens frukt av Liv Strömqvist (Sverige)

a trilogy (the first) – Stalins kossor av Sofi Oksanen

a trilogy (the second) –

Utrensning av Sofi Oksanen

a trilogy (the third)

  – När duvorna försvann av Sofi Oksanen (Finland)

a book from your childhood –

Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery (Kanada)

a book that takes place in your hometown –

När bergen andas av Yeshiwork Wondmeneh

a book that was originally written in another language –

Den sjunde fredsvåren av Viivi Luik

a book set during Christmas –

Gods and beasts av Denise Mina (Skottland)

a play –

Hopp: historien om Moses och Mannas kärlek och andra texter av Dawit Isaak

IMG_0647

Nu ligger jag lite efter i läsningen till Feministbibliotekets världsutmaning, så jag gör ett undantag och gör ett alfabetiskt skutt till Kina, som får representera Asien i världsutmaningen. Jag har läst Vitlöksballaderna av förre årets nobelpristagare i litteratur, Mo Yan. Vi läste boken i min bokcirkel i våras, så det passar bra. Eftersom det inte blir min “Kinabok” i mitt eget läsprojekt, så kommer jag att göra en lite kortare recension den här gången.

Tyvärr var jag inte med när boken diskuterades i bokcirkeln eftersom jag var upptagen med att föda barn (på så sätt har boken fått en särskild plats i mitt hjärta på något underligt sätt). Jag har dock förstått att de andra inte var så värst förtjusta i Vitlöksballaderna, men jag gillade den.

Det handlar om en liten kinesisk by som uppmanats från central ort att odla vitlök. Eftersom alla samtidigt har lagt om sin produktion har regionen ett överskott på vitlök, det går inte att få den såld och skörden ruttnar bort. Några bönder gör uppror, och fängslas. I centrum står en av upprorsmännen, Gao Ma, och hans kärlek till Jinju, som lovats bort till en annan. Jinjus situation är verkligen hopplös, hon är i sina föräldrars, bröders, blivande makes, och älskares, våld. En ogift flicka på den kinesiska landsbygden har inte många valmöjligheter, verkar det som. Hon blir gravid med Gao Ma och i en sorglig scen talar hon till barnet:

Barn lilla, jag har tänkt på det här. Kom inte ut. Vad ska du komma ut för? Vet du hur hårt det är här ute i världen? /…/ Vitlöksstjälkarna där borta på fälten liknar giftiga ormar som slingrar sig om varandra. De äter kött, dricker blod och suger hjärnsubstans. Barn lilla vågar du verkligen komma ut?

Mo Yan är väldigt skicklig på att beskriva så att alla sinnena är med. Jag har nästan ett fysiskt minne av hur den där byn såg ut, doftade (stank) och hur varmt och klibbigt det var. Han beskriver även fängelset och misshandeln med samma detaljrikedom, vilket gör att man får kväljningar. Det är verkligen äckligt ibland, men jag kan tycka att det finns en poäng med det. Man tvingas att uppleva hemskheterna, och då är det svårare att skjuta dem ifrån sig. Mo Yan har också humor, och bitvis är det ganska rolig läsning.

Angående kritiken mot Mo Yan som regimkramare, så upplever jag boken som ganska regimkritisk, men det är möjligt att jag missar saker då jag inte är någon Kinaexpert. Tycker det är en bra, lättläst bok, men man bör vara beredd på att bli äcklad.

Sammanfattning. Nu när jag har bockat av alfabetets första tre bokstäver är det dags för en liten sammanfattning. Jag har hittills läst böcker från 33 länder. Det har inte gått snabbt alls, men så läser jag en hel del annat emellan. Att tvinga mig själv att läsa dem i bokstavsordning gör ju att jag får ta mig igenom en hel del svårlästa böcker. Samtidigt gillar jag upplägget – på det sättet får jag ju just läsa helt annorlunda saker som jag inte skulle ha läst annars, så jag fortsätter på den inslagna vägen om det så ska ta mig 30 år…

Språk. Jag har läst böcker på fem olika språk (och där tar i princip mina språkkunskaper slut, så det blir inte många fler om jag inte hinner lära mig nya språk under dessa 30 år Winking smile).  Böckerna har varit översatta från flera olika språk. Är det några språkkunskaper jag saknar så är det franska och arabiska. Att kunna ryska underlättar definitivt en sådan här utmaning, utan engelska hade det varit omöjligt.

Karta. Här har jag gjort en karta över avklarade länder. Ganska bra geografisk spridning, tycker jag, alla världsdelarna är med.  Click for Aardvark Map

Afrika: Sju författare,varav fyra kvinnor och tre män (Assia Djebar, Unity Dow, Esther Kamatari, Andrée Blouin – José Eduardo Agualusa, Jean Pliya, Malidoma Patrice Somé).

Asien (inklusive Kaukasien och arabiska halvön): Sju författare, varav fyra kvinnor och tre män (Tahmima Anam, Ashi Dorji Wangmo Wangchuk, Nu Nu Yi, Susanna Arutunyan (från Armenien läste jag noveller från tre kvinnliga författare egentligen, men Arutunyan får representera dem då den novellen var längst) – Khaled Hosseini, Kurban Said, Haddad). Från Brunei läste jag sagor – ingen författare, kvinnlig redaktör.

Europa: Sju författare, varav en kvinna och sex män (Nora Nadjarian – Ismail Kadare, Ramón Vallero, Vasil Bykau, Hugo Claus, Ivo Andric, Aleko Konstantinov).

Nordamerika (inklusive Centralamerika och Karibien): Fem författare, varav tre kvinnor och två män (Jamaica Kincaid, Zee Edgell, Tatiana Lobo – Sidney Poitier, George Lamming).

Oceanien: En författare, varav en man (Nevil Shute).

Sydamerika: Fem författare, varav två kvinnor och tre män (Isabel Allende, Ingrid Betancourt – Jorge Luis Borges, Augusto Céspedes, Paolo Coelho).

Könsfördelning. Totalt 14 kvinnor och 18 män, vilket får räknas som godkänt med tanke på hur världen ser ut. Jag borde dock förbättra statistiken vad gäller kvinnliga författare från Europa, vilket inte borde vara så svårt alls, annars är jag nöjd.

Nobelpristagare. Jag har bara läst en Nobelpristagare (Andric), och eftersom jag har någon slags outtalad målsättning att läsa alla Nobelpristagare så borde jag kanske lägga ner mer krut på det. Å andra sidan betyder det nästan automatiskt fler män…

Favorit så långt? Kanske Borges. Eller Djebar. Eller Kadare. Det känns faktiskt som om alla riktigt bra böcker kom precis i början av alfabetet, sedan har det varit väldigt mycket svårt och konstigt. Har dock lite hopp om bokstaven D som bjuder på flera böcker i svenska pocketutgåvor (det vill säga det är fler än tre personer som har velat läsa  boken, vilket tyder på att den åtminstone borde vara någorlunda läsbar).

Sämsta bok? Céspedes bok om tennkungen i Bolivia. Jag vet inte varför, men jag blir nästan arg när jag tänker på den. Jag vet att många tycker det är löjligt/onödigt att tvinga sig att läsa ut böcker man inte gillar. Ibland håller jag med, livet är kort, man borde bara göra njutbara saker. Fast sedan tänker jag att jag kanske faktiskt kan utvecklas och lära mig saker av att läsa böcker utanför min komfortzon och så fortsätter jag. Men just den här boken hade jag velat hoppa över…

Minst nöjd med: val av australiensisk bok. Nevil Shute är inte ens född i Australien och jag ångrar att jag inte tog mig tid och läste nobelpristagaren Patrick White. Har dessutom fått lite synpunkter på mitt val av Paolo Coelho för Brasilien också, och jag håller egentligen med. Borde valt Clarice Lispector istället. De två författarna får stå kvar på “att-läsa-listan” och när jag väl läser dem ska jag uppdatera här.

Mest nöjd med: att jag fortsatt läsa hela tiden. Vissa böcker har jag hållit på med i månader, men jag har inte gett upp. Är nöjd med bloggen också, det är roligt att ha en blogg har jag upptäckt. Får dock kämpa med mina mindervärdeskomplex och ångest över att någon ska läsa vad jag skriver, vilket har varit nyttigt.

Inspirerad av Feministbiblioteket och Bak bok mat, tänkte jag skriva om åtta barnböcker från andra länder (hade egentligen tänkt tajma Internationella Barnboksdagen 2 april, men så blev det inte…). Jag har valt ut åtta böcker som jag har läst för min son som är 2,5 år. Alla utom en har vi hemma, och de flesta är (tyvärr) från europeiska länder, trots att jag faktiskt försöker hitta böcker från andra delar av världen till honom. Men de flesta som ges ut riktar sig till lite större barn och känns mer tilltalande för mig än för sonen.

Axel älskar bilar

2013-03-29 17.21.42Jag börjar i närområdet. Den första boken är Axel älskar bilar av danska Marianne Iben Hansen. Den kom med Happy Meal i höstas under McDonald’s samarbete med Läsrörelsen (något jag för övrigt gillar jättemycket, brukar aldrig äta så ofta där som under de veckorna).

Axel älskar bilar, men hans föräldrar tycker att Axel ska simma som andra änder. Axel rymmer, får jobb på en verkstad och lyckas till slut övertyga hela sin andsläkt om att det är kul med bilar. Boken är skriven på rim, men rimmar bara ibland, vilket jag misstänker beror på en slarvig översättning, något som tyvärr är ganska vanligt förekommande i barnböcker. Texten flyter dock på rätt bra ändå och min son är väldigt förtjust i boken. Han gillar bilar och den här boken är full av dem. Jag tycker den är ganska skoj att läsa, på grund av versen, men handlingen är väl inte fantastisk. Å andra sidan är det få böcker för den här åldersgruppen som har en spännande intrig. Smile

Max och Maja – Det läskiga monstret2013-03-29 17.28.29

Nästa bok ingår i serien Max och Maja av Axel Scheffler. Scheffler är ursprungligen från Tyskland men verksam i Storbritannien. Han skriver på engelska.

Vi har två böcker i den här serien – de kom i samma paket från Barnens bokklubb i somras. Men det är egentligen bara den här vi läser – eller inte läser. Den handlar om Maja som bakar muffins, när ett monster kommer och skrämmer henne. Monstret visar sig dock vara Max och det slutar med att även Maja får prova att vara monster, sedan äter de upp muffinsen i trädgården (se omslaget). Min son tycker att monstret är läskigt och vill inte gärna läsa den här boken. Samtidigt är han väldigt förtjust i att baka, och äta, muffins, så han pratar om boken och ibland tar han fram den. Vi läser, men så får den vila ett slag.

Jag tycker om bilderna, som är färgstarka och ger mig en nostalgisk höstkänsla. Det är inte jättemycket text i de här böckerna, och jag tror att de egentligen är lite för enkla för min son. Det är därför vi inte läser den andra boken, Max och Maja – Den stora ballongen, men den kanske kommer att passa den yngre sonen om nåt år eller så.

Miffy

2013-03-29 17.19.53Miffy, eller Nijntje som hon heter på originalspråk, är en nederländsk klassiker av Dick Bruna. När jag var utbytesstudent i Nederländerna i mitten av 90-talet var figuren jättepopulär att ha som accessoar, även bland gymnasieungdomar, och jag hade själv prylar prydda av henne utan att känna till barnböckerna. Till min son har jag därför köpt flera Miffy-böcker, bara för att det är kul att vi får ta del av den nederländska barnbokskulturen (andra figurer som var populära var Jip och Janneke, men de böckerna är inte översatta så vitt jag vet).

Miffyböckerna finns både som pekböcker och som småbarnsböcker skrivna på rim. Jag måste säga att läsandet av de senare har varit en besvikelse. Framför allt den här boken på bilden är underlig. Den handlar om hur Miffys föräldrar vill ha en liten kanin, så en ängel kommer till dem och säger att de ska få en unge. När Miffy sedan anländer kommer hönor och kossor med gåvor, ja, lite som de tre vise männen… Mycket märkligt. Messiaskaninen?

Sonen gillar de här böckerna, men det är inga favoriter. De är snälla och söta, men inte mycket mer. Det är väl framför allt de fina, grafiska teckningarna som gör böckerna så populära, inte innehållet. Skulle därför främst rekommendera pekböckerna, som är bra.

Är det dags?2013-03-29 17.20.37

Från Nederländerna till grannlandet Belgien och ALMA-pristagaren Kitty Crowthers bok Är det dags? Den här boken älskade min son under en period, och även jag är förtjust i den. Den handlar om ett antal leksaker (en ny gör entré på varje uppslag) som väntar på något. Var gång en ny leksak kommer in frågar den “Är det dags?” (i original “Alors?”) och får ett nekande svar. Till slut kommer dock den efterlängtade – ett litet barn. På de sista uppslagen ligger alla leksaker bredvid pojken i sängen. Här ville min son titta länge, länge och peka “katten sover, hunden sover, pingvinen sover…” osv. Rekommenderas varmt för barn mellan 1 och 2 år ungefär.

Mjau och de små stolarna2013-03-29 17.30.05

Sebastien Braun som skrivit böckerna om Mjau kommer från Frankrike, men bor i Storbritannien. Jag och min äldsta son har framför allt läst boken Mjau och de små stolarna, som handlar om Mjau och hens kompisar Mu, Kvack, Vov och Bä som ställer olikfärgade stolar i en lång rad. Vad det ska bli? Jo, ett tåg. (kanske borde skrivit en spoilervarning i början av inlägget?)

Min son har varit, och är nog fortfarande, väldigt förtjust i den här boken. Han kan den nästan utantill. Jag tyckte den var för svår begreppsmässigt när vi läste den som mest (när han var runt ett år och varken kunde färger eller förstå ord som <visselpipa>)  och försökte anpassa läsningen, men sonen gillade den så jag gissar att den har kvaliteter som går mig som vuxen förbi.  Men visst, den har fina bilder på stora sidor med klara färger och jag tror han tyckte det var roligt med djuren – och tåget på slutet. Den var bra att träna färger med ett tag också, när sonen var lite större.

Den mycket hungriga larven

2013-03-29 17.32.04Den mycket hungriga larven av amerikanska Eric Carle har kommit i nyutgåva på svenska i år (originalutgåvan kom 1969 redan). Jag köpte den dock i USA när jag var där för ett år sedan, eftersom jag hade sett den i flera engelskspråkiga bokhyllor och tänkte att det måste vara en klassiker. Det visade den sig också vara – det finns till och med en “The Very Hungry Caterpillar Day”, så den kan man börja fira, 20 mars, om man känner för det. Winking smile

Min son var knappt två år när han fick boken (jag översätter själv när jag läser, han kan inte engelska) och har tyckt väldigt mycket om den. Jag tycker också att den är rolig att läsa, eftersom den både har pedagogiska inslag och är rolig med maskhål i boksidorna. Boken handlar om en larv som äter en massa tills han blir så tjock att han måste bygga sig en kokong och till sist kommer han förstås ut som en vacker fjäril. När larven äter tränar man både på veckodagar och räkning.

Jordbarn, himmelsbarn2013-03-29 17.16.22

För 1,5 år sedan läste jag om sydkoreanska Choi Sukhees Jordbarn, himmelsbarn i DN. Mats Kempe skrev att han och hans barn ritade kinesiska tecken ur den här boken hemma, vilket jag tyckte lät väldigt mysigt. När min son hade namnsdag några månader senare köpte jag den till honom i present. Han borde ha varit alldeles för liten för den här boken då, men han tycker (fortfarande) mycket om den.

I boken berättar en flicka om allt hon tycker om: jorden, himmelen, mamma, pappa – på varje uppslag en ny sak. Hon berättar på vers och illustrationerna visar det kinesiska tecknet för ordet på uppslaget. Texten upprepar sig mycket, vilket väl gör att det passar små barn, och det är mycket att upptäcka i bilderna. Det här med tecknen har dock gått min son helt förbi än så länge, men jag har fortfarande hopp om att vi kan  måla dem tillsammans om några år. Smile

Själv tycker jag att texten flyter lite dåligt ibland och irriterar mig på språkliga missar i översättningen, men jag tycker bilderna är jättevackra och läser den ändå gärna.

Papa Diops taxi

20130330_130556Vi går ofta på biblioteket och min son brukar välja ett par böcker att låna. Ibland smyger jag med nåt som jag tycker verkar bra, till exempel Papa Diops Taxi av Christian Epanya från Kamerun. Just den här boken accepterades av sonen, även om det inte blev någon jättefavorit, och vi läste den några gånger.

Boken handlar om en pojke vars farbror, Papa Diop, köper en taxi som han sedan upplever en mängd äventyr i. Jag tycker bilderna är jättefina och min son gillar bilar, så den funkar för oss båda två, men den är nog egentligen för lite större barn. Ett uppslag handlar till exempel om när de kör en likkista, vilket min son lyckligtvis varken förstod eller ställde frågor om, men man bör vara beredd på att få frågor om döden när man läser den här fina bilderboken.

jordglob2

Hela den här bloggen är väl snarast en världsutmaning, men nu hänger jag i alla fall på Feministbibliotekets världsutmaning, då det passar ganska bra in i mitt eget bloggande.

Utmaningen är att läsa en författare från varje världsdel. Feministbrud ska såklart bara läsa kvinnliga författare, för mig blir det vad jag har i bokhyllan och som jag planerat att läsa fram över, så tyvärr bara EN kvinna (jag skäms).

Förhoppningsvis kan det här tagga mig att bli lite snabbare på att läsa och blogga!!

De här böckerna tänkte jag läsa:

Europa

Nora Nadjarian Ledra Street (Cypern)

Asien

Mo Yan Vitlöksballaderna (Kina)

Afrika

Abdourahman Waberi Passage of tears (Djibouti)

Nordamerika

Junot Diaz Oscar Waos korta förunderliga liv (Dominikanska republiken/USA)

Sydamerika

Mario Vargas Llosa Bockfesten (Peru)

Oceanien

Lloyd Jones Mister Pip (Nya Zeeland)

lie

Jag, världens sämsta blogguppdaterare, har fått ett pris! Jag tackar Feministbrud så hemskt mycket för denna ära. Jag har för övrigt även lovat att hänga på Feministbruds världsutmaning – mer om det senare.

Vad ville du bli när du var liten?

Diplomat, advokat eller journalist.

Vad är du idag?

Omvärldsanalytiker. Drömmer dock om att öppna egen resebokhandel eller översätta skönlitteratur. Men det är ju det där att man ska betala räkningarna…

Vart vill du helst resa?

Kalifornien och Sydafrika, där jag har släkt/vänner men aldrig besökt. Annars längtar jag otroligt mycket till Ryssland där jag tidigare bott, men inte varit på många år. Centralasien vore spännande också.

Var ser du dig själv om fem år?

Med lite större barn hoppas jag ha mer tid för mig själv. Hoppas jag hinner blogga mer, löpträna (borde väl sätta upp ett mål… En halvmara?) och kanske vara något steg närmare mina drömmar ovan.

Rött eller vitt?

Rött (i vinsammanhang är Riojaviner en favorit, som generell färgupplevelse tycker jag att rött är mer spännande än vitt och det syns inte lika mycket när man spiller, som symbol känns värme och kärlek roligare än oskuld och renlighet – det är nog bara som trafikljus och varningssignal som rött känns negativt, men där har ju vitt inget att komma med ändå).

Sommar eller vinter?

Sommar.

Skog eller hav?

Kanske skog ändå, även om hav spontant kändes som det rätta svaret. Mer romantiskt och äventyrligt, sådär. Men jag tycker mycket om att springa i skogen, liksom att plocka bär och svamp, och jag älskar doften av skog. Men jag mår illa när jag åker båt, jag är inte jätteförtjust i att bada i kalla vatten och mitt hår blir förfärligt fult av saltvatten… Så skog får det bli.

Vad gör dig ledsen?

Jag är en känslomänniska. Jag blir ledsen av tiggare, ensamma farbröder, kommentarer som eventuellt skulle kunna tolkas som kritik mot mig eller mina barn, dumma människor, världens undergång m.m. Men jag är oftast glad.

Vad är det bästa du vet?

Resa, läsa, skriva, mina barn såklart, springa, äta god mat, skogspromenader på sommaren, dricka vin i gott sällskap, samtala om livet, fira jul m.m.

Fem av mina favoritbloggar:

Jag läser mest mamma- och träningsbloggar just nu, eftersom jag längtar efter att komma i form efter förlossningen (sju veckor sedan nu), så det blir lite av varje här. Feministbiblioteket är också en favorit förstås.

Bokunge

Violens Boksida

GI-licious

Militärmamman

Apan satt i granen

temacolor

Lyrans tematrio handlar idag om färger: “Berätta om tre böcker med en färg i titeln!”

1) Agnes von Krusenstjerna Den blå rullgardinen. Första delen i romansviten om systrarna von Pahlen. Handlar om den unga kvinnan Petra von Pahlen och hennes tolvåriga brorsdotter Angela, som har förlorat sina föräldrar. Petra tar hand om Angela på familegodset, Eka herrgård. Boken handlar även om Petras förälskelse i Thomas Meller. Jag kom av mig efter de fyra första delarna, tyckte aldrig att böckerna riktigt grep tag i mig, men har tänkt att läsa även de resterande delarna vid tillfälle. Om inte annat, så för att jag är nyfiken på de homosexuella inslag som upprörde så när böckerna kom ut… Det jag har läst hittills har inte känts särskilt upprörande (fast jag lever förstås inte på 1930-talet).

2) Joyce Carol Oates Svart flicka vit flicka. Om Genna och Minette som delar rum på ett college i USA. Genna är den vita flickan. Hon är släkt med collegets grundare, men kommer från en vänsterliberal familj och är barnsligt förtjust i att få dela rum med en svart flicka – Minette. Minette vill dock inte alls passa in i den roll Genna vill ge henne och visar sig dessutom vara en ganska otrevlig person. Jag gillar bokens tema. Det är väldigt intressanta frågor om ras och klass och roller. Men ändå tyckte jag inte att romanen var superbra, så jag måste ge Oates en ny chans, känner jag. Är väldigt sugen på Blonde nu, som jag tidigare nämnt på bloggen.

3) Lite fusk kanske, men sist valde jag ryske Arkadij Babtjenkos Krigets färger.  Övriga böcker i bokhyllan med färger i namnet har antingen redan valts av någon annan (Khemiris Ett öga rött) eller så har jag inte läst dem än (Remarques Den svarta obelisken). Krigets färger är dessutom en väldigt bra bok, som jag rekommenderar alla att läsa. Den är självbiografisk och handlar om författarens upplevelser under Tjetjenienkrigen. Riktigt obehaglig, men riktigt bra.

Övrigt

Har haft lite dåligt samvete för att jag inte kom mig för att blogga förra veckan. Kan inte påstå att det var fullt upp heller, bara att jag mest av allt har lust att sova när jag får en stund över… Hann dock med en del bokrelaterat:

– Har börjat läsa Ängelns lek av spanske Carlos Ruiz Zafón, som vi läser i bokcirkeln nu. Har kommit ungefär halvvägs och har börjat tröttna lite. Huvudpersonen är så grinig och otrevlig att jag bara hoppas att han ska råka ut för något hemskt. Tror inte det är tänkt att man ska läsa den så…

– Fick Uppdrag pappa i present av en kollega. Började läsa och tycker nog att det verkar vara den vettigaste av det begränsade antal pappaböcker som finns. Försöker nu få maken att läsa den.

– Fick två försenade födelsedagspresenter av svägerskan, böcker såklart. Nina Lekander Mun mot mun & Lilla livet och Anna Gavalda Lyckan är en sällsam fågel. Har inte läst någon av dem tidigare, så det ska bli spännande. Är framför allt sugen på Lekander!

– Har lagt in alla mina böcker (nästan – hoppade över referenslitteratur, kokböcker, kurslitteratur, coffee table-böcer o.s.v.) på Librarything. Varför vet jag inte, men det är roligt att bläddra bland dem!

– Har fixat i ordning på balkongen och planterat fröna som kom i mitt vårbytespaket. När vädret blir bättre igen, och plantorna kanske har dykt upp, ska jag fota.

– Läste senaste numret av Vi Läser som jag fick i fredags. Tyckte det var extra bra den här gången. Väckte mycket läslust. Som vegetarian och Foer-fan var det till exempel spännande att läsa om Foers bok Eating animals. Har lagt till den på min önskelista på Adlibris.

– Var på förlossningsförberedande kurs i dag, så tyvärr missade jag DN:s utrikesdag. Hade gärna velat lyssna på Ismael Beah, vars bok  Lång väg hem, jag hade tänkt läsa i bloggprojektet när jag kommer till Sierra Leone. Vet inte om det går att se något av programmet i efterhand kanske?

Nej, nu måste jag sova. Kan knappt hålla ögonen öppna. Godnatt.

Nästa sida »