20150620_102244

Val av bok

Jag har kommit till vårt grannland Finland – ett land jag har läst ganska mycket litteratur ifrån. Några favoriter är Sofi Oksanen, Märta Tikkanen, Väinö Linna och Kjell Westö, men nu tänkte jag passa på att läsa nåt nytt. Jag ville gärna läsa en kvinna, och efter lite funderande bestämde jag mig för en finlandsvensk författare, då det ändå är roligast att läsa böcker på originalspråk och finska tyvärr inte hör till de språk jag kan.

I bokhyllan stod Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm som vunnit Augustpriset och jag länge har velat läsa, så det fick bli den. I efterhand önskar jag att jag hade tagit nåt av Kjell Westö istället, hans böcker är bättre, tycker jag, och de skildrar Helsingfors, vilket hade gjort det enklare att skriva nåt om Finland. Men nu blev det såhär. Jag har också läst novellen Ett köns bekännelse av Riikka Pulkkinen för att få med något finskspråkigt. Novellen fick jag av Stockholms Stadsbibliotek när jag gick kursen “Lär dig leda bokcirklar”.

Jag känner annars att jag har tappat lusten för bloggen. Den har mest blivit nåt som stressar mig – jag borde läsa snabbare, borde snygga till den, borde kommentera mer på andra bokbloggar osv. Jag tror dock att jag ändå vill fortsätta mitt projekt, men att jag kommer att skriva lite kortare texter, så att åtminstone skrivandet känns mindre pressande. Läsandet får fortsätta att ta den tid det tar. Kanske att jag till och med kan tänka mig att hoppa över nåt land om jag fastnar för länge, vi får se.

Den amerikanska flickan

Den här romanen känns ganska svår att sammanfatta. I centrum står två flickor, Sandra och Doris, som bor i “Trakten”. Sandra bor i en alpvilla som hennes far Ålänningen har byggt åt hennes mamma. Mamman är dock försvunnen och pappan har spritfester med prostituerade i huset medan Sandra får hålla sig på rummet. Doris har vuxit upp under svåra omständigheter och har blivit omhändertagen av en annan familj. I denna familj bor också den konstiga Bencku som förföljer Sandra.

Några år tidigare kom en ung amerikansk flicka till Trakten för att bo hos en äldre släkting. Hon drunknade dock tragiskt, varpå hennes pojkvän tog livet av sig. Doris och Sandra lever i en fantasivärld där de gestaltar “den amerikanska flickan” för att lösa mysteriet med henne, men upptäcker i stället en mängd andra hemligheter som till slut skiljer dem åt.

Boken är stundtals tråkig, tycker jag. Språket är bra och i början är det lite spännande. Men efter ett tag lessnar jag på alla framåt- och bakåtblickar och vill bara att författaren ska komma till saken. Det är också svårt att skilja mellan fantasi och verklighet, särskilt som många har fiktiva namn påhittade av Doris och Sandra. Det gör att jag tänker för mycket på att hålla ihop alla trådar och inte låter mig ryckas med av berättelsen. Men när Fagerholm låter historien rulla på är det lättläst och bra.

Boken har en fristående fortsättning som heter Glitterscenen och jag är på sätt och vis sugen på att läsa den, för att förstå vad som hände egentligen och få veta hur det gick, men samtidigt orkar jag nog inte läsa en tjock, tråkig bok till…

Ett köns bekännelse

En novell som börjar med att man får veta att det är en mutta som för ordet sticker onekligen ut. Huvudpersonen har blivit styckad i direktsändning och har nu bara muttan kvar, vilket hon är nöjd med. Hon har funnit ett inre lugn.

Det är en stark öppning och jag fastnar direkt. När hon sedan börjar berätta om vad som ledde till denna styckning är det en ganska realistisk skildring om en författare som är på bokturné och träffar en äldre man. Det är lättläst och jag väntar med spänning på upplösningen. Men när den kommer blir jag besviken – det var liksom ingenting mer än det som redan hade sagts. Lite antiklimax, tycker jag.

Jag blir dock nyfiken på att läsa mer av Pulkkinen, två av hennes romaner finns översatta till svenska, så kanske läser jag dem om tillfälle ges.

Finland

I Finland har jag varit många gånger, det kanske är det land jag har besökt flest gånger av de länder jag inte har bott i. Jag har varit i Helsingfors, Åbo, Tammerfors och på Åland. Jag har åkt bil från Torneå till Åbo och tåg från Helsingfors till Sankt Petersburg. Jag har varit i landet både privat och i tjänsten, kommit med bil, flyg,  färja och till och med liftandes med lastbil. Jag har guidats av både finska och finlandssvenska vänner och bekanta, men jag hittar inte en enda bild digitalt! Får helt enkelt resa dit snart och fota massor.

Finlands historia skippar jag, jag sänker ambitionsnivån från och med nu. Men Finlands sak är ju som bekant vår, och mycket av vår historia också. Jag säger bara Finland, Finland, Finland.

Nästa land

Nästa land är Frankrike och det bör inte vara nåt större problem. Har läst en hel del fransk litteratur, men tänkte läsa en oläst modern klassiker. Det är ju som roligast när bloggen kan fungera så – att jag läser böcker som jag länge har velat läsa eller hittar nya, bra författare. Men tråkigt blir det när jag läser konstiga böcker som inte är bra alls och jag bara läser för att jag måste. Det liksom dödar all läslusta och det har jag inte tid med. Smile 

Au revoir!