20130611_125522

Val av bok

Att välja en bok från Djibouti var otippat lätt. Jag prenumererar på tidningen World Literature Today och de hade för ett par år sedan den djiboutiske författaren Abdourahman A. Waberis roman In the United states of Africa som bokcirkelbok. Den handlar, så vitt jag förstår, om hur världen sett ut om Afrika varit USA – och Amerika en fattig kontinent. Det lät väldigt spännande, så jag la boken på minnet som sannolik kandidat för Djibouti. Men när jag nu skulle beställa boken och sökte på författaren upptäckte jag att han givit ut fler böcker och att Passage of tears handlade mer specifikt om Djibouti, så jag tog den i stället. Omslaget är dessutom mycket snyggt. Smile

Författaren är född i Djibouti, men bor sedan 20 års ålder i Frankrike och skriver på franska.

Boken får representera Afrika i Feministbibliotekets världsutmaning.

Passage of Tears

Passage of tears handlar om en djiboutisk man i exil, Djibril, som återvänder till hemlandet för att bedriva ekonomisk underrättelseinhämtning för ett amerikanskt företag. Vart annat kapitel består av Djibrils dagboksanteckningar som allt mer kommer att handla om hans barndom och svårigheten att orientera sig i hemlandet efter livet utomlands. I vart annat kapitel är Djibrils tvillingbror Djamal berättaren. Han är islamistisk extremist och sitter fängslad, men kan ändå följa sin brors ankomst till, och förehavanden i, hemlandet. Bröderna har inte haft någon kontakt sedan den sekulariserade Djibril lämnade landet och är varandras motpoler. Båda är dock fascinerade av den judiske filosofen Walter Benjamins öde, som berättas med en tredje berättarröst genom texter som Djamal hittar i fängelset.

Som ni hör är det en ganska komplicerad historia, berättartekniskt. Jag blir förvirrad över vem som berättar och i vilken tid vi befinner oss, vilket drar ner helhetsintrycket av boken. Jag tror också att romanen är full av symbolik som jag inte riktigt orkar fördjupa mig i. Djibril är ju till exempel samma namn som Gabriel, en ärkeängel, och i Benjamins text förekommer en ängel. Djibril vill vidare gärna bli kallad Djib, vilket låter förbryllande likt Djibouti. Det känns inte som en slump. Företaget Djibril arbetar för heter Adorno Location Scouting – Theodor Adorno var en tysk filosof och vän till Walter Benjamin. Jag ser kopplingen, men förstår inte riktigt vad som är tanken. Det här är frustrerande och får mig att känna mig lite dum.

Djibrils underrättelseinhämtning förstår man inte mycket av, och den känns inte så trovärdig. Varför ringer han till exempel till sin flickvän och rapporterar allt han gör?  Skulle ha föredragit lite mer stringens och lite större insyn i brödernas liv och val.

Men ändå har romanen någonting. Språket är bra och läsningen flyter på. Berättelserna om Djibrils barndom är fina, tvivlet och ilskan hos Djamal känns verkliga och jag lär mig en hel del konkret om Djibouti. Jag känner mig lite sugen på att läsa något av Walter Benjamin och sedan kanske återvända till den här texten. Jag känner mig däremot inte särskilt sugen på att besöka Djibouti. Det verkar våldsamt och mest bestå av öken av den här boken att döma.

Djibouti

Djibouti är ett litet land mellan Somalia, Eritrea och Etiopien. I Passage of tears nämns att man hållit sig utanför sina grannländers konflikter och att här finns en amerikansk militärbas. Landet ligger nära Arabiska halvön och enligt den här boken har man haft planer på att bygga en bro mellan Djibouti och Jemen. Sundet som separerar Arabiska halvön från Afrika och Adenviken från Röda havet heter Bab-el-Mandeb, vilket här översätts med “Gate of tears” – det har alltså sannolikt något med bokens namn att göra. Namnet på sundet anges antingen ha att göra med tårarna som föll när Afrika och Arabiska halvön separerades, eller med att det är så svårnavigerat.

Landet har varit en fransk koloni, men blev självständigt 1977, enligt Wikipedia. Landet är fattigt, men politiskt hyfsat stabilt. Enligt boken verkar landet kring huvudstaden Djibouti mer radikaliserat och osäkert än själva huvudstaden. Två citat från de båda bröderna:

I was reading The Nation, the country’s only newspaper, on board the little sailboat. A government paper, of course. A two-day-old article minimized the firepower of the Islamist groups that control the backcountry. (Djibril)

At this time, of the twelve cities of the land, only Djibouti seeks out the infidels and offers herself to tourists. She shuns the green standard of our Prophet – may His Name be praised both day and night! (Djamal)

Sverigereferens

Jag har någon nationalistisk ådra som går igång varje gång Sverige och svenskar nämns i en utländsk bok eller film, så jag tänkte att jag skulle redovisa de citat jag hittar från och med nu. Kanske ger en hint om vad man tänker om Sverige utomlands?

Although he is illiterate, Abshir came up with maxims which could energize regiments of combatants and throw adolescents from the Dutch, British or Swedish slums into the skirmishes to defend their brothers humiliated or massacred in Ramallah, Kosovo or Bosnia.

Alltså svensk “slum” som rekryteringsbas för militanta extremister. Tja, kanske inte det första jag hade kommit att tänka på, men det förekommer ju.

Nästa land

Nu är det dags för två karibiska öar med snarlika namn. Först Dominica, sedan Dominikanska republiken. Ser fram emot båda.

Annonser