Betancourt

Val av bok

Jag har tidigare läst nobelpristagaren Gabriel García Márquez roman Kärlek i kolerans tid, så ursprungligen hade jag tänkt att välja den. Men så fick jag Ingrid Betancourts bok i födelsedagspresent förra året, och blev ganska nyfiken, så jag läste den istället. Jag är nöjd med mitt val – det var en riktig bladvändare och jag längtade efter att få ta upp boken varje kväll!

Även tystnaden har ett slut

Boken handlar om Ingrid Betancourts tid i fångenskap hos FARC-gerillan (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia). Betancourt blev under sin presidentkampanj 2002 kidnappad på väg till staden San Vincente för ett kampanjmöte. Hon hölls sedan fängslad i sex och ett halvt år innan hon befriades av regeringsstyrkor. I boken beskriver hon de otaliga marscherna i djungeln, de svåra levnadsvillkoren och hur spänd relationen var mellan fångarna. Hon lyckas verkligen fånga läsaren och det är svårt att lägga boken i från sig.

Hon kidnappades tillsammans med sin assistent, Clara, som beskrivs ganska negativt i boken. En amerikansk fånge, Keith, framstår också i väldigt dålig dager. Jag kan dock ha en viss förståelse för detta. Jag kan tycka att det är jobbigt att spendera en helg hos vänner, när man ska bo ihop och umgås dygnet runt. Hur är det då inte att under mycket svåra förhållanden dela säng i flera år med någon man kanske inte ens stod så nära till att börja med? Och hur många skulle agera helt osjälviskt och hjältemodigt varje dag i en sådan situation? Jag tycker att Betancourt försöker att vara självkritisk ibland, även om hon naturligtvis berättar sin version av historien. Och det har man väl rätt till, så länge man inte ger sken av att vara objektiv? Man kan väl få vara hjälte i sin egen berättelse? Det förekommer säkert en hel del felaktigheter och överdrifter i boken, men om man istället fokuserar på historien om Farc, så spelar det ingen roll.

Anledningen till att jag skriver så pass mycket om detta är att nämnda medfångar: Clara Rojas och Keith Stansell (den senare tillsammans med medfångarna Marc Gonsalves och Tom Howes) redan 2009 gav ut sina memoarer om den här tiden, i vilka de kritiserar Betancourt skarpt. Hon sägs vara en diva som ansåg sig stå över alla andra osv. Så när Betancourts bok kom ut 2010, var den på sätt och vis ett försvarstal. Jag var lite sugen på att läsa de andra böckerna också: Out of captivity och Captive: 2147 days of terror in the Colombian Jungle. Men alla recensenter verkar överens om att Betancourts är den bäst skrivna, och jag känner nog ändå att jag fått en inblick i hur det är att vara fånge hos Farc. Vem som sedan var skyldig till att Betancourt kidnappades (amerikanarna hävdar att det var hennes eget fel) och vem som var mest egoistisk av fångarna, känns mindre relevant. Att amerikanska militärer känner ett behov av att skriva ner en colombiansk kvinna som suttit fängslat i sex år och blivit våldtagen m.m, överklass eller ej, kan jag dock spontant känna lite förakt för. Fokusera på de viktiga frågorna, inte vem som snodde åt sig flest fördelar. En intressant detalj är dock att Betancourt hade ett förhållande med Marc Gonsalves under fångenskapen och han har också försvarat henne mot Stansells kritik, så helt genomhemsk kan hon inte vara. Jag skulle vilja veta hur det har gått med deras vänskap efteråt, men jag har inte hittat så mycket information om det.

En annan punkt Betancourt fått kritik för (av recensenter) är att hon hoppar över de värsta detaljerna och bara antyder saker som (grupp?)våldtäkten, år av isolering med mera. Jag håller dock inte riktigt med. Jag tror inte boken hade blivit bättre om jag hade fått läsa en detaljerad beskrivning av de grymheter hon utsattes för. Det räcker att man bara anar, det är tillräckligt vidrigt ändå. Och jag förstår att författaren inte är redo att fördjupa sig i de detaljerna.

Däremot irriterar jag mig lite på tidshoppen. Hon börjar med det fjärde flyktförsöket, för att sedan gå tillbaka för att berätta historien mer eller mindre kronologiskt från kidnappningen. De första tre flyktförsöken beskrivs dock aldrig, tror jag. Ibland känns det som tidsangivelserna inte riktigt stämmer heller, men det kanske är svårt att hålla reda på vad som hände när, om man lever helt isolerad…

För att sammanfatta, det är ingen stor litteratur och tråkigt att det kommit att handla så mycket om de andra fångarna, men absolut en intressant och spännande bok. Rekommenderas.

Colombia (källa Wikipedia, Vi läser)

1948-58 rådde ett inbördeskrig i Colombia mellan konservativa och liberala, vari hundratusentals dödades, många av dem bönder. Perioden kallas “La violencia”. Parterna enades till slut om att skapa en nationell front för att dela den politiska makten mellan sig, och försvåra för andra partier att bryta sig in. Denna front började under 60-talet att satsa på industriellt jordbruk och återigen drabbades bönderna, som i många fall blev utan land och försörjning. Kommunistpartiet var redan starkt och började kring denna tid bilda “bondeligor”, vilka så småningom utvecklades till Farc. Enligt Wikipedia “motsätter sig [Farc] USA:s inflytande i Colombia, t ex Plan Colombia, och säger sig kämpa mot neoimperialism, multinationella företags monopolisering av naturresurser och våld utfört av paramilitära grupper och regeringsarmén.”

Farc är idag förknippad med droghandeln i Colombia, och, framför allt, med kidnappningar, som dels är ett försörjningssätt, dels ett sätt att få uppmärksamhet för sina politiska krav. Mer om droghandeln och USA:s krig mot densamma kan man läsa i Magnus Lintons bok Cocaina.

Idag ska Farc vara försvagad, men enligt tidningen Vi Läser 2/2011, som har ett reportage om det de kallar “la farcoliteratura”, fanns 2010 fortfarande 79 bekräftade kidnappade och 614 osäkra fall i Colombia.

Betancourts beskriver Farc-guerillan som en patriarkal struktur, där kvinnorna tvingas vara älskarinnor till de högre ledarna. Hon berättar om ett samtal med en kvinnlig gerillasoldat, där denne säger att hon sökte sig till Farc just för att det är så jämställt. Betancourt kommenterar syrligt i boken att kvinnorna visserligen får göra hälften av det tunga soldatarbetet, men de får dessutom göra alla hushållssysslor också.

Nästa bok

Jag stannar kvar i Latinamerika ett tag och ska nu börja läsa en bok från Costa Rica. Den ser inte så kul ut av omslaget att döma, men de få recensioner jag har hittat på nätet ser ganska lovande ut. Vi får hoppas att jag kan återkomma om någon månad.

Annonser