Picture 139

Nu har jag inte bloggat på ett halvår, tror jag. Att ha en liten bebis tar betydligt mer tid och energi än jag hade räknat med. Jag vet att det finns många flitiga bloggare med småbarn, men för mig har inte bloggen fått första prioritet helt enkelt. Nu är jag dock tillbaka (hoppas jag, inget känns längre säkert när en annan individ styr ens liv) i bloggosfären med ny energi – och kanske lite nytt perspektiv på livet. Att få barn har varit otroliimagegt omtumlande och helt fantastiskt!

Jag fortsätter min turné genom världens litteratur i Bosnien-Hercegovina. Ett land jag eventuellt har satt min fot i – åtminstone enligt en forsränningsguide i Montenegro. Jag och min make var där på vår bröllopsresa och gjorde en utflykt till norra Montenegro där vi skulle forsränna i en flod som var ganska stillastående. Vår guide var bosnier och talade bara bosniska, våra medresenärer var ungrare och polacker. Vi kommunicerade på någon slags rysk-polsk-bosniska och förstod varandra till 30-40 % kanske. Därför är jag osäker på var vi över huvud taget befann oss. Guiden sa dock att vi var på gränsen mellan Bosnien och Montenegro och vi gick i land på bildens högra sida, som enligt honom var Bosnien. Stämmer detta har vi här en bild från Bosnien, annars är det i alla fall i närheten. 😉

Val av bok

Ända sedan en lärare som jag tyckte mycket om på universitetet tipsade alla studenter att läsa Bron över Drina för att förstå bakgrunden till konflikterna i f.d. Jugoslavien har jag haft den här boken på min “att läsa-lista”. Köpte den senare på ett antikvariat och har haft den i bokhyllan ett bra tag. När turen kom till Bosnien-Hercegovina kändes det därför självklart att läsa denna bok av nobelpristagaren Ivo Andrić (1892-1975). Hans exakta nationalitet verkar oklar, Bosnienkroat eller Bosnienserb, men han är född och uppvuxen i nuvarande Bosnien-Hercegovina i alla fall. Bron över Drina skrev han på 1940-talet. Den utspelar sig i staden Višegrad i Bosnien och det känns som om den uppfyller alla mina krav för att få representera landet.

Jag började läsa boken redan för 1,5 år sedan när jag var på semester i Kroatien. Då slutade jag efter cirka tre kapitel och en vidrig beskrivning av hur en man torteras och pålas. Jag mådde riktigt illa av läsningen och la boken åt sidan resten av semestern. I somras tog jag upp läsningen igen (och var tvungen att läsa det vidriga kapitlet en gång till) när det var dags för Bosnien i det här projektet. Lyckligtvis var det inga fler scener av samma kaliber, men det har ändå tagit mig nästan ett halvår att läsa ut den. Läsningen har inte varit så intensiv, men boken fångar inte riktigt heller.

Definitioner

Boken, och mitt inlägg, handlar om Bosnien. Hercegovina är en region i södra delen av landet, som, så vitt jag förstår, har hängt ihop med Bosnien under lång tid. Enligt Wikipedia har båda regionerna en befolkning bestående av kroater, serber och bosniaker. Jag är därför osäker på hur mycket de skiljer sig åt och om det är okej att säga Bosnien om hela staten som man ofta gör? Staden Višegrad ligger emellertid i Bosnien, så jag kommer att hålla mig till den regionen.

Jag har också lärt mig att en bosnier är en person boende i Bosnien, medan (den muslimska) folkgruppen heter bosniaker.

Jag måste också erkänna att jag är extra rädd för att skriva fel när jag skriver om den här boken. Det känns som ett minerat område, så jag vill bara på förhand säga att om jag är fördomsfull eller får med något faktafel så var det absolut inte min avsikt.

Bron över Drina

Boken handlar om bron över Drina i staden Višegrad. Den tar sin början år 1516, då bron byggs, och sträcker sig till första världskriget, då bron sprängs. Bron, och staden, finns på riktigt och bron finns idag med på Unescos världsarvslista. Jag blir väldigt sugen på att åka dit och titta på den måste jag säga! Boken är ganska seg emellanåt, men den lyckas verkligen förmedla vissa bilder och känslor, som säkert kommer att finnas med mig länge. Att sitta på bron en sommarkväll, titta på folk, diskutera och ta ett glas rakija låter mycket behagligt.

I boken talas i princip bara om serber och muslimer, även om några judar (sefardiska) också finns med. Zigenare nämns (med det ordet), men mest i negativa ordalag och de verkar inte vara delaktiga i stadslivet på samma sätt som de andra folkgrupperna. Andric själv är av serbiskt (eller kroatiskt) ursprung och jag har läst på olika forum att man kritiserar honom för att inte vara så opartisk som han ger sken av att vara. Jag förstod vilken grupp han tillhörde innan jag läste det, men jag upplever nog inte att han är direkt fördomsfull mot någon annan folkgrupp än romerna. Jag har inte detaljstuderat detta – och den otäcka scenen i början utförs förvisso av turkarna, så det är möjligt att de framställs brutalare. Men jag kände sympati med romanfigurer från alla tre religioner under läsningen.

Det jag reagerar mest på är att boken känns lite utvecklingsfientlig. Alla förändringar i den lilla staden verkar vara av ondo, samtidigt som man knappast kan påstå att det var någon idealisk tillvaro till att börja med. Den viktigaste karaktären i boken verkar till exempel vara den mycket förändringsobenägne Alihodja. Själv tror jag att människan varit densamma i alla tider – varken bättre eller sämre. Och så är jag ganska optimistiskt inställd till förändring och teknik. Nedan ett citat ur boken, som lika gärna kunde ha uttalats av en äldre person idag.

De yngre tyckte inte att de hade levt den dagen, om det på kvällen när de somnade inte susade i deras öron och flimrade för deras ögon av allt som de hade hört och sett under dagen.

Slutligen måste man nog påpeka att väldigt få kvinnor förekommer i romanen. Det kan dock skyllas på att kvinnor troligen inte tog så stor plats i det offentliga livet i regionen på den här tiden. Romanen utspelar sig ju främst på bron och i staden.

Eftersom handlingen utspelar sig under så lång tid passerar ett stort antal personer revy och man hinner aldrig lära känna någon ordentligt. Man är aldrig spänd på att veta hur det ska gå. För en väldigt trött småbarnsförälder fungerade boken bra som sömnpiller. Jag läste ungefär en sida åt gången innan jag somnade, vilket naturligtvis inte heller ger den bästa läsupplevelsen. Böcker blir nästan alltid bättre när man läser dem intensivt under en kort period, anser jag.

Boken är ändå läsvärd. Vissa partier är spännande, den är väldigt väl skriven och den säger faktiskt en del om den bosniska historien. Den ger en bakgrund till spänningarna mellan kristna och muslimer i den här regionen, även om det är mycket som är svårt att förstå för en icke-insatt person som jag själv.

Hur gick det sedan?

Bron restaurerades efter båda världskrigen och står kvar än idag. Tyvärr stod den i centrum för folkmordet på bosniaker, som begicks under kriget i Jugoslavien 1992. Under kriget dödades eller flydde nästan hela den bosniakiska befolkningen, enligt bland annat Wikipedia, så idag bor nästan bara serber i staden. Jag kan inte hitta någon information om den romska eller judiska befolkningen.

Om man vill veta mer om kriget i Bosnien kan jag tipsa om journalisten Peter Kadhammars böcker. Läste nyligen hans Vad gjorde du under kriget, som bland annat handlar om kriget i Jugoslavien. En ganska deprimerande, men lättläst och mycket intressant bok. Han frågar sig hur man själv skulle bete sig i en krigssituation och det är en fråga som jag själv har funderat mycket på. Skulle jag gömma flyktingar eller skulle jag ange mina grannar? Andra frågor som dyker upp när jag läser den här boken är hur jag skulle klara av tortyr, hur det skulle vara om min son skickades i väg i krig och, framför allt, hur kommer det sig att just jag är så lyckligt lottad och så förskonad från krig och tragedi?

Vidare på färden

Nästa land på tur är Botswana. Jag har beställt en bok därifrån som jag hoppas kommer snart. Verkar spännande och mer lättläst, så jag tror inte att det ska gå ett halvår tills nästa gång jag skriver! Håller också på att förbereda en text om Brasilien som är landet därefter. Har redan läst en brasiliansk författare, så det finns hopp om lite tätare uppdateringar i framtiden. 🙂

Annonser