Val av bok

Jag hade sedan tidigare faktiskt läst en bok av en belarusisk författare, nämligen Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj (se nedan). Det var dock ett par år sedan jag läste den, och trots det angelägna ämnet tyckte jag inte så mycket om den, så jag var i ärlighetens namn lite osugen på att blogga om den. När jag då för ett par månader sedan upptäckte att SR:s Radioföljetongen läste Vasil Bykaus Veteranen var jag bara tvungen att lyssna. Jag fastnade genast för berättelsen och köpte boken (eftersom jag har lite svårt att koncentrera mig på ljudböcker och missar en tredjedel av handlingen ungefär). Då det är en fantastisk bok, som jag alldeles nyligen har läst, av en belarusisk författare som skrev på belarusiska om Belarus, så var valet givet!

Belarus eller Vitryssland?

Jag har ju tagit ett politiskt ställningstagande här och bestämt mig för att kalla landet för Belarus, istället för Vitryssland. Jag tycker dock det är svårt att komma ihåg, och måste hela tiden gå tillbaka och rätta, så om jag har skrivit fel någonstans ber jag om ursäkt… Jag har egentligen haft svårt att ta ställning i den här frågan, jag tycker å ena sidan att det handlar om svenskt språkbruk, vi säger ju t.ex. ”Finland” och inte ”Suomi”. ”Belarus” låter väldigt osvenskt… Å andra sidan tycker jag inte att man ska säga t.ex. ”neger”, då det anses stötande av de flesta. Det spelar ingen roll hur bra argument folk har, och hur väl de menar, om någon känner sig kränkt är det inte ett okej språkbruk. Och det var väl där jag landade i Belarus-frågan. Om nu människor brinner för att jag ska kalla deras land för Belarus, så kan jag väl göra det. För mig personligen är frågan inte särskilt viktig, så då kan jag gärna vara till lags. Och det finns förstås goda argument också, se bl.a. här. Huvudproblemet är väl att namnet ”Vitryssland” får det att låta som om landet är en del av Ryssland. Medan ”rus” i ”Belarus” egentligen syftar på Kievriket – en statsbildning med centrum i Kiev (ca 800-1200 e kr) ur vilken både Ryssland, Belarus, och Ukraina anser sig härstamma. ”Bela-” betyder emellertid ”vit”, fast det är oklart varför det heter så.

Vasil Bykau

Vasil Uladzimiravitj Bykau föddes 1924 i byn Bytjki utanför Vitsiebsk (mer känt under sitt ryska namn Vitebsk). Han studerade skulptur i Vitsiebsk och tog examen 1941. Bykau anmälde sig sedan som voluntär till Röda Armén, och stred under andra världskriget. Han återvände inte till Belarus förrän i mitten av 1950-talet, då han började arbeta som journalist och författare. Han skrev en rad krigsskildringar, som stred emot det rådande idealet för hur kriget skulle skildras, men Bykau lyckades ändå bli en av Sovjetunionens mest respekterade författare. Mot slutet av 1980-talet engagerade han sig politiskt och var med och grundade ”Belarusiska Folkfronten”, som strävade efter ett demokratiskt, självständigt Belarus. Partiet, kallat ”Folkfronten”, nämns i boken, liksom dess ledare Zianon Pazniak (i boken kallad ”Zenon”). Efter att Alexander Lukasjenkas auktoritära regim var på plats i Minsk verkade Bykau några år som oppositionell innan han lämnade landet 1997 för att leva i exil i Finland, Tyskland och Schweiz. 2003, en månad före sin död, återvände han till Belarus.

Källa: Wikipedia och Nils Håkansons text om Bykau i Ruins utgåva av Veteranen (2008).

Veteranen

Veteranen är en mycket kort roman (lång novell?), som man sträckläser på en timme eller två. Jag önskar verkligen att den hade varit längre… Huvudpersonen, Stupak, är en veteran från Afghanistankriget som blir arbetslös och lämnad av sin fru. Han flyttar in i sitt garage och lever mycket knapert. Sin svåra situation skyller han delvis på landets diktator (som bär starka likheter med Lukasjenka) och börjar planera hur han ska hämnas. Allt blir dock helt annorlunda.

Boken ställer intressanta frågor om hur människor beter sig i en diktatur. Vilka människor gör uppror? Vilka är medlöpare? Varför gör de flesta ingenting? Man hinner få förståelse för alla typer av beteende innan de ca 70 sidorna är slutlästa! Det är lättläst, roligt och tankeväckande. Rekommenderas starkt.

Vid ett tillfälle funderar Stupak kring hur diktatorn egentligen kunde bli vald, jag känner igen tankegångarna från Ryssland år 2000, när Putin valdes till president. Från sidan 13:

När folk efter en tid insett vad som var på väg att hända och när de förstod vem de valt, började de klandra varandra för att de valt så dumt. Stupak kunde förebrå sig samma sak, han hade också röstat på honom. Han hade inte kunnat förmå sig till att rösta på motståndaren – nationalisten, enligt vissa. Inte för att det var något större fel på honom, han var bildad och klok, men vad skulle han förmå med detta hunsade folk, som inte annat kunde än att supa, lata sig och stjäla?

Andra böcker om Vitryssland

Som tidigare nämnts har jag även läst Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl. Det är en bok som samlar intervjuer och berättelser från människor som överlevt Tjernobylkatastrofen. Den ger en bra bild av vad som hände, men styckena är av varierande kvalitet och intressegrad. Jag skulle egentligen hellre rekommendera den här webbsidan för den som är intresserad av Tjernobyl. Det är en gammal sida, men bilderna står sig!

Jag kan också passa på att nämna en svensk bok om Belarus: Kjell Albin Abrahamsons Vitryssland: 89 mm från Europa, vars titel syftar på järnvägsrälsen som är 89 mm bredare i f.d.Tsarryssland än i resten av Europa. Jag har själv rest från Berlin till Sankt Petersburg via Brest i Belarus, där man fick vänta en halvdag på att tåget skulle lyftas upp för att få spårvidden på axlarna justerad (jag är ingen tågexpert, och reserverar mig för felanvändning av termer o dyl). Boken var rätt trevlig har jag för mig, men det är sju år sedan jag läste den, så jag minns inte riktigt. I min läsdagbok har jag skrivit: ”Lättläst och intressant. Väldigt personlig, men jag irriterar mig otroligt på hans sätt att dra alla över en kam”.

Länktips

Belarus anses ofta vara ett bortglömt land, men i själva verket är det flera svenska biståndsorganisationer som är engagerade i landet och det går att hitta många svenska bloggar som handlar om Belarus. Ingen är direkt litterärt inriktad, men de flesta behandlar vitrysk litteratur emellanåt. Ett exempel är Belarusbloggen, som drivs av Östgruppens ordförande Martin Uggla, ett annat infobelarus.nu, som verkar drivas av Liberala Studenter.

Besök

Från min resa genom Vitryssland har jag inga digitala bilder, men min man var i Minsk nyligen, så han får stå för det fotografiska inslaget den här gången.

Vitryssland var för övrigt mitt första möte med en f.d. Sovjetstat och jag tyckte det var väldigt grått och trist då. Hade säkert fått en helt annan bild idag – som frälst slavist. 😉

Annonser