DSC00700

Val av bok

Ilustrado av den filippinske författaren Miguel Syjuco recenserades i Karavan 1/2011 så när den kom i pocket passade jag på att köpa den och sen dess har den stått i bokhyllan och väntat. Jag har egentligen inte letat efter någon annan litteratur från Filippinerna, eftersom jag gärna ville läsa den här. Syjuco har pluggat i USA och boken är skriven på engelska, vilket också är ett av Filippinernas två officiella språk.

Tidigare har jag läst två böcker som utspelar sig i Filippinerna: The tesseract av Alex Garland och Långt borta från Nifelheim av Majgull Axelsson. Det var dock femton år sen, så jag minns inte så mycket av någon av böckerna mer än att de båda var lättlästa och att jag gillade dem. Jag lånade även Majgull Axelssons Rosario är död på biblioteket nu, men jag får erkänna att jag inte orkade läsa den. En dokumentärroman om en elvaårig prostituerad flicka på Filippinerna som dör av sexuellt våld kändes bara för tungt, jag mådde illa bara av att läsa baksidan…

Jag har även läst en filippinsk barnbok tidigare: Naku, Nakuu, Nakuuu! av Nanoy Rafael, som dock mottogs ljummet av barnen. Något av stämningen i den boken fanns även i Ilustrado för jag kom direkt att tänka på den, trots att det var länge sen vi läste den. Kan dock inte sätta fingret på vad.

Ilustrado

Ilustrado handlar om den unge författaren Miguel Syjuco som håller på att skriva en biografi om sin mentor, den store (fiktive) författaren Crispin Salvador, som nyligen begått självmord eller möjligen mördats. Texten består av utdrag ur Salvadors många verk av varierande kvalitet och genre, av tidningsartiklar och blogginlägg som beskriver händelser i den filippinska politiken (både Salvador och Syjuco kommer från familjer inom den filippinska politiska eliten), roliga historier som Salvador och Syjuco brukade berätta för varandra, samt en berättelse i jag-form om Syjucos jakt på Salvador. Alla de här berättarskikten gör boken ganska svårläst och det är först halvvägs som jag fångas av berättelsen – det är också då som man börjar ana vad som verkligen pågår.

Ledtrådar om texten ges av det faktum att Salvador har skrivit en självbiografi som heter Autoplagiator och att Syjucos biografi om honom heter Åtta liv levda (båda de fiktiva verken citeras i texten). Författarnas liv är mycket lika och många drag har de dessutom gemensamma med den riktiga författaren Miguel Syjuco, vilket gör att man blandar ihop det och mycket energi går  ut på att förstå vem som berättar för stunden. Författaren utforskar, som jag förstår det, hur olika val i livet skulle ha påverkat det. Har vi ens något val? Kan vi lita på våra minnen? Vilken är den sanna berättelsen om våra liv? Det hela liknas i flera recensioner vid den ryska docka som Syjuco hittar i Salvadors lägenhet efter hans död. Själv missade jag denna detalj ska erkännas, men liknelsen är ganska tydlig såhär i efterhand. Smile

Titeln alluderar på “ilustrados”, de upplysta, en liberal grupp bestående av Spanienutbildad medelklass i Filippinerna under slutet av 1800-talet som utgjorde kärnan i den framväxande nationalismen.

Det syns i hans ansikte att han söker efter något, han hoppas kunna förjaga det som sticker och bränns i honom och som förminskar honom, och därför finner han det meningsfullt att låtsas vara en medlem av Los Ilustrados – en tänkbar möjlighet för alla moderna utlandsfilippinare efter det prejudikat som sattes av de första Upplysta i slutet av artonhundratalet. Dessa unga filippinska bodhisattvor återvände från utlandet och överlämnade villigt sina parfymerade kroppar, sin honungslena retorik, sina latiniserade tankar och sina skräddarsydda utbildningar till den yttersta saken. Revolutionen.

Ett citat som jag fastnade för kommer från  Syjucos berättelse om när han var väldigt ung och hans flickvän har varit otrogen:

En morgon låtsades jag bli galen. Kanske visade jag att jag faktiskt var galen i och med att jag låtsades.

Det här fick mig att minnas att jag gjorde nåt liknande när jag själv var i tonåren; jag bankade till exempel huvudet i fönsterrutan en gång för att jag ville visa hur arg och frustrerad jag var och hade läst att man skulle göra så. Jag utforskade väl gränser samtidigt som jag hade svårt att säga ifrån innan det gick för långt. Jag har i hela mitt liv fått höra att jag “tar åt mig” och “överreagerar” på saker, men idag vet jag bättre vad som faktiskt är överreaktion och vad som är härskartekniker som man bör reagera på. Jag minns också att jag under en tid var orolig för att jag verkligen var galen, men jag hade helt glömt det tills jag läste den här meningen hos Syjuco. Och det var så skönt att det inte var en stor sak för honom, utan bara nåt som hände i förbigående!

Sammanfattningsvis väcker boken många frågor och det gillade jag. Jag har stått i duschen och funderat på vem som egentligen skrev om vem och var det inte egentligen Miguels döda pappa det handlade om? Jag tyckte dock att romanen var lite för svårläst och innehöll för mycket obegriplig symbolik för att bli riktigt bra, men slutet var väldigt fint. Jag hade också lite svårt för de långa drog- och nattlivssessionerna i Manila, tycker inte att de bidrog till berättelsen. Totalbetyget blir en trea.

Om Sverige

Sverige i sig nämns inte i boken, men det gör däremot Hans Blix och IKEA. Hans Blix “skakar frustrerat på huvudet” i ett tv-inslag innan Syjuco byter kanal. Och vid ett tillfälle sägs att korruptionen gör att IKEA inte kommer att vilja etablera sig på Filippinerna. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att båda dessa fenomen kanske är mer globala än svenska egentligen.

Filippinerna (källa Wikipedia och BBC)

På Filippinerna bor nästan 100 miljoner människor, vilket gör det till världens tolfte folkrikaste land, enligt Wikipedia. Landet består av över 7 000 öar, där det bor flera olika etniciteter och talas över 170 språk. De två officiella språken är engelska och filipino (en variant på tagalog, som är det språk som antagonisterna i Ilustrado talar). Syjuco beskriver de många språken i en flygplanscen:

Runtomkring mig på planet kan jag höra vad hon menade: sjungande ilonggo från en stol nära gången, det melassliknande uttalet får mig att tänka på hur farmor brukade säga saker. Längre bort vid toaletterna hörs klonkande konsonanter från någon som pratar ilocano och vid skiljeväggen hörs bikol. En flygvärdinna pratar tagalog med en äldre herre…

Magellan kom till de filippinska öarna 1521 och dödades senare där. Hans “upptäckt” ledde dock till att öarna så småningom koloniserades av spanjorerna och kristnades. Filippinerna var en spansk koloni tills de överlämnades till USA 1898. Den filippinska republiken gjorde dock uppror mot USA:s ockupation, vilket ledde till det filippinsk-amerikanska kriget 1899-1913. Filippinerna förblev amerikanskt till 1941, då landet ockuperades av Japan. Den 4 juli 1946 erkändes Filippinerna som självständig stat.

Efter självständigheten rådde politisk instabilitet. Ferdinand Marcos valdes till president 1965 och utlyste ett undantagstillstånd 1972 som varade till 1981. Undantagstillståndet förstärkte presidentens makt och det hänvisas ofta till detta i Ilustrados. Annars är väl Marcos mest känd i väst för att hans fru, Imelda Marcos, hade många skor… 1986 skedde en fredlig revolution, vilken tvingade Marcos i exil i Hawaii där han dog några år senare, Imelda Marcos är dock fortfarande aktiv i filippinsk politik.

Efter Marcos har Filippinerna varit en instabil demokrati med stor korruption. Man har problem med kommunistiska och islamiska rebeller, samt miljökatastrofer som tyfoner och jordbävningar.

Nästa land

Nu kommer vi till vårt allra käraste grannland Finland. Jag har läst en hel del böcker från Finland sen tidigare, men det står också ett antal böcker och väntar i bokhyllan så vi får se vad det blir. Jag ska försöka få med både någon finsk och någon finlandssvensk bok.

Annonser