Även här känns det motiverat med några årtal. När det gällde Afghanistan kände de flesta kanske ändå till Sovjetunionens invasion, talibanerna och USA:s invasion, men vad vet man om Albaniens historia? Jag trodde mig veta att landet var en del av Östblocket och att de är muslimer, men det var verkligen det enda. Men när jag har läst på inför detta blogginlägg har jag blivit mycket fascinerad och intresserad av Albaniens historia. Av deras vendettor, blodshämndsystem och vikten av inte bryta sin ”besa”. Men framför allt av den brokiga historien, och den totala isoleringen under kommunisttiden.

En gång träffade jag en kille med albanskt påbrå, han trodde att jag var ryss och påstod därför att vi var kusiner. Det var vi alltså inte. Hur han tänkte är lite oklart för mig – men de kanske inte har så många besläktade nationer? Albanska utgör till exempel en helt egen gren av det indoeuropeiska språkträdet, enligt NE.

Albaniens historia i korta drag

  • Albanien tillhörde Romarriket, och efter 395 – Östrom. Bergsstammarna behöll dock mycket av sin självständighet.
  • På 1100-talet bildades den första albanska staten, men den blev kortlivad
  • 1468 intog turkarna Albanien efter en 25-årig kamp mot de enade albanerna under nationalhjälten Skanderbeg. Landet blev muslimskt.
  • 1912 utropade sig Albanien till en självständig stat, men detta blev först godkänt efter andra Balkankrigets slut (frihetskampen mot turkarna). Albanien förlorade då Kosovo.
  • Under Första Världskriget var Albanien neutralt, men ockuperades ändå flera gånger.
  • Efter kriget delades landet upp mellan segermakterna och Italien fick störst inflytande. 1920 gjorde albanerna uppror och en nationell regering bildades i Tirana.
  • 1925 tog Ahmed Bey Zogu makten, han utropade sig senare till kung Zog I och gjorde landet allt mer beroende av Italien.
  • 1939-1943 ockuperades Albanien av Mussolini (kungen drog med statskassan), sedan av tyskarna. Partisantrupper ledda av Kommunistpartiets ledare, Enver Hoxha, bildade en provisorisk regering 1944 och lyckades samma år befria landet.
  • 1946 utropades Folkrepubliken Albanien. Landet hade blivit mycket beroende av Tito under kriget och höll på att bli en provins i landet tillsammans med Kosovo, men när Stalin bröt med Tito 1948 gjorde Albanien detsamma. 1955 blev landet medlem i Warszawapakten och FN.
  • Efter Stalins död närmade sig Sovjetunionen Jugoslavien igen och relationerna med Albanien blev allt sämre. 1961 tog Albanien parti för Kina och Sovjetunionen bröt helt med landet.
  • 1968 utträdde Albanien ur Warszawapakten och kom att få allt mer bistånd från Kina. Efter att Kina närmade sig både USA och Jugoslavien 1978 bröt Albanien även med dem och kom att bli nästan helt isolerat.
  • 1985 dog Hoxha och Albanien var då Europas fattigaste land. Hoxha efterträddes av Ramiz Alia.
  • Efter omfattande studentprotester i huvudstaden Tirana 1990 hölls fria parlamentsval 1991. Det har dock varit många nyval, kriser etc. sedan dess.

Källa: http://www.ne.se/artikel/110550

Jag måste säga att jag önskar att jag hade läst det här tidigare – förklarar en hel del av boken jag har läst… Nytt för mig var (bland annat) att Kosovo tidigare har hört till Albanien. Men nu när jag tänker efter, vet jag ju att jag har hört termen ”Kosovoalbaner” (enligt NE utgjorde den albanska delen av Kosovos befolkning 88 % år 2003).

Litteraturhistoria

Albanian literatureNär jag var på biblioteket igår hittade jag boken Albanian literature: a short history av Robert Elsie (2005). Hade definitivt aldrig öppnat den boken om det inte vore för denna blogg! Men, helt otippat, visade den sig vara väldigt välskriven och engagerande, så jag känner mig nu sugen på att lära mig albanska å det snaraste!

Elsie berättar att den första boken som publicerades på albanska skrevs 1555, men att man först kan tala om en nationell albansk litteratur från sent 1800-tal och framåt. Att framväxten av en litteratur har gått så långsamt beror enligt Elsie på landets brutala politiska historia och de många maktövertagandena.

Albanska böcker och utbildning på albanska var förbjudet i det Ottomanska Imperiet fram till självständigheten 1912. Ett liknande förbud fanns även i Kosovo under serbiskt styre fram till 1960-talet, om än endast inofficiellt.

Under kommunisttiden tilläts endast den av regimen skapade socialistiska realismen, vilket till viss del drabbade den författare jag ska presentera imorgon.

Annonser